Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 1. Första mötet med Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej velat förbinda sig att — upphöra med Guds ords
gemensamma läsande och bön i hemmen.
Detta ohyggliga förhållande af prästerna ansåg
Rosenius säkerligen skola medföra Herrens svåra tuktan
öfver kyrkan och dess till stor del i formväsen
hårdnade tjänare. Han menade, att baptismen och andra
kyrkliga söndringar tvifvelsutan efter sådana
prästerliga öfvergrepp skulle få en stor framgång. Och han
fick rätt i denna sin öfvertygelse.
Därefter omtalade R. en märkvärdig tilldragelse från
Norrland. (Den återfinnes längre fram, sid. 70, under
rubriken: Rosenius såsom berättare).
Med anledning af den berättelsen ställde Rosenius
till oss några ord om vikten af kristlig vishet i
umgängeisen och af att följa apostelns ord: »Om någon
bland eder har brist på vishet, han bedje därom af
Gud, som i enfald och utan förebråelser gifver åt alla,
och hon skall varda honom gifven.» Jak. 1: 5. —
Äfven flera andra goda råd och uppmuntringar gaf
R. oss på vägen, med samma på en gång allvarliga
och vänliga sinne, som genast från början på mig
gjort så djupt intryck.
Nu var det tid för oss att gå. Men innan vi bröto
upp, kom jag att fråga R., i hvilken sång ett par
verser stodo, dem han under samtalet hade anfört och
som synnerligen anslagit oss, men hvilka voro mig
hittills fullkomligt obekanta. Han citerade då ett par
verser till af samma sång; och vid vår ökade
beundran och önskan att höra ännu mer, anförde han ur
minnet hela det storslagna poemet »Uriel», som här
nedan återgifves.
Under intrycket af dess sköna, kraftiga ord sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
