Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 2. Poemet Uriel - 3. Rosenius i sitt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när vi skåda,
Att Herrens ord
Får ensamt råda
Uppå vår jord:
Vi öppne alla
För det vår bröst,
Att där befalla,
Att där ge tröst!
3. Rosenius i sitt arbete.
Vid Rosenii hemförlofning 1868 talades det i vida
kretsar mycket om honom och då nästan Öfverallt
godt. En herre, som icke kände till honom, frågade:
»Men hvad var den där Rosenius, som alla tala om;
hvad var hans titel?’» Och så torde nog mången fråga
ännu i dag. Rosenii »titel» är säkerligen okänd för
större delen af det yngre släkte, som söker och finner
sann uppbyggelse i hans verk.
Runeberg sjunger i början af ’Fänriks Ståls sägner’
om sig så: »Jag var student på kondition och
kallades magistern. Så kunde ock Rosenius ha yttrat om
sig. Ty efter att ha aflagt studentexamen i Uppsala,
kom han till Länna i Södermanland såsom
informator för grefvinnan von S:s tvänne söner. Där bekom
han sin »magister»-titel, den han sedermera fick
behålla till sin död.
En dag i början af 1860-talet kom den fromme
prosten S., som var en af Rosenii bästa vänner, på
besök hos denne. S. hade då nyligen blifvit utnämnd
till riddare — nej, ’ledamot’ — af Nordstjärneorden
och bar nu för första gången stjärnan, af hvilken han
synbarligen var smått besvärad. Under samtalets lopp
yttrade han till Rosenius dessa halft skämtsamma,
halft allvarliga ord: »Min käre Karl Olof, det var
dock stor skada, att du icke fortsatte dina studier och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
