Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 4. Rosenius bland vänner - 5. Rosenius som berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omtalade jag, huru vi hos Rosenius tillbragt vår
eftermiddag. Han studsade. Men, vänlig som förr, sade
han blott: »Jag kan ej begripa, huru människor kunna
stå ut med att tala och sjunga om Gud en hel
hvardagseftermiddag; det är ju knappt man uthärdar
därmed en söndagsförmiddag.» Jag svarade: »Men hur
skall du ’stå ut’ därmed en hel evighet igenom?» Då
sade han: »Ja, det begriper jag icke. För något
dylikt måste man ju alldeles få en annan natur.» —» Ja,
just så!» svarade jag, »det är fullkomligt riktigt. Men
den förändringen måste ske här i tiden; eljest skall
ingen kunna ingå i Guds rike.» Se Joh. 3: 3 och
2 Petr. 1: 4.
5. Rosenius såsom berättare.
Rosenius hade en ovanlig förmåga att på ett enkelt
men fängslande sätt berätta händelser eller anföra
andras uttalanden i något intressant ämne. — Aldrig
hördes han förtälja något »slarf», utan alltid låg där
en god lärdom i hvad han hade att förmäla, äfven
då händelsen i och för sig föreföll såsom blott »en
spännande sensationshistoria». Han talade lungt och
värdigt, men på samma gång varmt och lifvande; man
lyssnade alltid med största intresse till hans ord, som
aldrig hunno blifva tröttande. — Han hade ock ett
rikt förråd af lärorika berättelser ur sin egen och
andras erfarenheter, dem han vanligen meddelade
såsom exempel till belysande af någon sanning, som
förut framställts.
Såsom prof på Rosenii framställningssätt må några
af hans skildringar här meddelas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
