- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
125

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om drömmar - 2. Doktor Fjellstedts dröm - 3. Förlust eller vinning (M. Leijonhufvuds dröm)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

däri och var då trygg: den brister icke, om du än
bäfvar därför mången gång under färden. Lita på
Guds löfte, det sviker aldrig!

3. Förlust eller vinning.

Filipp. 3: 7-14.

Följande märkliga dröm berättades mig år 1882
af grefvinnan Matilda Leijonhufvud, född Stackelberg,
som hade haft den vid en viktig, afgörande tidpunkt
i sitt händelserika lif.

Hon tyckte sig hastigt blifva varse, att en
förfärlig eldsvåda rasade omkring hennes boning. Akrar,
skogar, hus, allt stod i ljus låga — det var som
en väldig präriebrand. Uppfylld af förskräckelse
samlade hon i hast tillhopa sina penningar, guldsmycken
och så mycket hon kunde bära af sina förnämsta
dyrbarheter, samt skyndade med detta ut för att
undkomma den hotande faran. — Hon flydde framåt till
en bred flod, öfver hvilken en smal på vattnet
flytande bro var lagd. Kunde hon blott komma oskadd
öfver till andra sidan floden, så vore hon räddad.
Ifrigt skyndade hon därför ned på den smala bron,
och ilade fram på den samma, glad öfver att hon
på detta sätt kunde helt tryggt bärga sitt lif och sina
käraste skatter.

Men — i en hast märkte hon, att bron började
sjunka under hennes fötter. Betagen af förskräckelse,
kastade hon då ifrån sig ett knyte med tunga
guld-och silfversaker, i hopp att bron därigenom åter skulle
kunna höja sig. Så skedde äfven, och hon kunde
ånyo ila ett litet stycke framåt. Men snart började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free