- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
126

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om drömmar - 3. Förlust eller vinning (M. Leijonhufvuds dröm)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bron åter sjunka. Då hörde hon en röst, som ropade
till henne: »Kasta ifrån dig allt ditt eget, eljest kan
du icke komma öfver!» Fastän det kostade på,
förstod hon dock, att rösten måste lydas. Med smärta
kastade hon nu bort sina juveler, pärlsmycken och de
andra förnämsta dyrbarheterna.

Men — ännu bar hon på sig en bunt med många
tusenkronsedlar, gömd innanför klädningen; det varen
stor summa penningar. Och från dessa, det kände
hon, förmådde hon icke skilja sig. »När jag offrat
allt annat, måtte jag väl kunna få behålla detta; huru
skall jag eljest kunna bärga mig?» — Men inga
undanflykter gällde: bron fortfor ändå att sjunka allt
djupare och djupare, till dess vattnet slutligen gick henne
ända till munnen, och hon kände sig nära att lcväfvas.
Då först samtyckte hon ändtligen att skilja sig äfven
från de kära penningarna, och hon ropade i sitt hjärtas
djup: »Tag allt, hvad du vill, o Herre; blott rädda
mig, fräls mig i Jesu namn och för Jesu skull!»

Då var det som om en osynlig hand hade fattat
hennes med oemotståndlig kraft. Utan tvekan
fram-drogs den afgudade penningbunten och kastades långt
bort i flodens vatten.

Nu höjde sig åter den smala bron med den
drunknande helt öfver vattnet, och med lätta steg och
tacksamt hjärta fortsatte hon sin vandring framåt mot den
andra stranden. Där mottogs hon af glada, vänliga
och lyckliga andar, hvilka pekade uppåt till ett skönt
berg, som låg strax bortom stranden.

På bergets topp stod ett härligt lysande palats,
där hon för evigt skulle få bo. Och i det samma
återfann hon, strålande i oförgänglig skönhet, sina förut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free