Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dödsfånges sista dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dödsfånges sista dag.
På eftermiddagen den 21 oktober 1855, då jag för
studier till prästexamen åter vistades i Uppsala, erhöll
jag besök af d. v. fångpredikanten, numera
kyrkoherden J. V. Wessblad. Han bad mig att, om möjligt,
redan samma afton medfölja honom till en fånge, Erik
Buhr, som hade mördat sin far samt därför blifvit
dömd till döden, och som skulle afrättas om några
veckor. »Jag förstår icke hans själstillstånd», sade
pastor Wessblad; »och då jag tror, att du i dessa
stycken har mera erfarenhet än jag, så ber jag dig att
hjälpa mig med hans beredelse till döden.»
Jag blef först ganska öfverraskad och häpen vid
detta förslag; ty jag hade då ännu aldrig talat med
någon fånge. Men sedan jag frågat den ende fullt
pålitlige rådgifvaren, erhöll jag visshet om att jag nu
icke skulle undandraga mig. Och så följdes vi åt till
»fångtornet» på Uppsala slott. Såsom redan namnet
angifver, innehöll detta torn länsfängelset — dock icke
ett af nutidens »välinredda» cellfängelser, utan
fångrummen befunno sig i samma skick som då slottet
byggdes, tre århundraden förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
