Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dödsfånges sista dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gaf en underlig känsla att, endast vägledd
af fångknektens lykta, vandra uppför den mörka
torntrappan, höra slamret af den tunga nyckelknippan, när
dörren till fängelset öppnades, samt några ögonblick
därefter stå ansikte mot ansikte med en dödsdömd
mördare.
Sedan pastor Wessblad nämnt mitt namn och bedt
Buhr med allvar lyssna till hvad jag sade, gick han
för att lämna oss ensamma. Dörren öppnades, nyckeln
vreds om utifrån, och jag var instängd. Jag hörde
pastor W—d och fångknekten långsamt gå utför
torntrappan. Snart bortdog det sista ljudet af deras steg,
och jag satt allena med mördaren i det dystra rummet,
som endast sparsamt upplystes af talgljuset i
fångknektens kvarlämnade lykta.
Vi sutto en stund och sågo på hvarandra. Jag
»ropade» i mitt inre till Herren om nåd att kunna rätt
börja mitt samtal; ty mycket kan bero just på
begynnelsen och det första intrycket. Sedan frågade jag
Buhr om verkliga orsaken till det brott, för hvilket
han nu satt häktad.
Långsamt, tvekande och försiktigt begynte Buhr sitt
svar, litet emellan spejande efter hvad intryck hans
ord på mig gjorde. Men småningom blef han allt
mera språksam; och slutligen, efter några korta inpass
från min sida, syntes det att han erfor likasom en
lättnad att få fullt öppet utgjuta sitt hjärta för någon,
som ville tåligt och med deltagande höra på.
Det var en sorglig historia. Hans far hade varit
skogvaktare på G. stora herregård. Erik som tidigt
gift sig och redan ägde fem barn, hade fått löfte att
efter faderns död erhålla hans plats. Detta löfte blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
