- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
161

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dödsfånges sista dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och styrkt af sin nattvardsgång i går. Förberedelserna
för färden ut till afrättsplatsen togo mycken tid, så
att afresan ej kunde ske förrän kl. 6. Vi åkte i en
droska med uppslagen sufflett; den hade plats för fyra
personer, två inuti vagnen, två på kuskbocken.

Till en början, inom staden, åkte pastor Wessblad
hos Buhr inne i vagnen och jag hos fångföraren på
kuskbocken. Men efter en fjärdedels timme bad mig
pastor Wessblad att byta plats med sig, och sedan
förblef jag sittande hos Buhr ända till vår framkomst
till afrättsplatsen. — Buhr var nästan hela tiden glad
och frimodig och talade mest själf.

Han tackade så innerligt Herren, som förlåtit
honom alla hans synder, och var mycket angelägen att
vi skulle för hans anhöriga och »för alla människor»
omtala, att »Kristus tager emot riktigt stora syndare»,
samt att »det är alldeles nödvändigt att fly till
honom, om man ej skall förgås». För döden fruktade han
icke; (blott en liten kort stund, hvarom mer längre
ned.) Tvärtom fröjdades han storligen att snart »få
gå hem och se Frälsaren». En gång sade han med
ett fridfullt leende: »Detta är den bästa dagen i mitt

lif; en så lycklig resa har jag aldrig gjort.» — Flera
gånger omfamnade han mig och tackade äfven mig

»för allt godt jag sagt honom om Gud och Frälsa-

ren»; emellanåt lutade han sitt hufvud mot mitt bröst
och försjönk i tyst bön eller högljudt lof och pris.

Efter ungefär 2 1/2 timmes resa anlände vi till
Dal-karlsboda, där frukost för oss var anordnad. Pastor
Wessblad och jag förmådde af själsspänning och oro
ej att äta något; men Buhr, som var lugn och glad,
åt något litet och drack därtill ett glas vin. Då vi

’IVadström, Ur minnet och dagboken. II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free