Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne af Arvid Rydén - »Han kommer i morgon»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi verkligen vänta Herrens ankomst, så borde vi dock känna och
lefva helt annorlunda än vi göra! Tror du verkligen det, som du
hörde i kyrkan i dag? Eller var det endast ett gripande ’vackert
tal’ utan sanning i sitt innehåll?»
»Jag tror det verkligen», sade min hustru allvarsamt; »ja, jag
tror det visst. Men jag känner mig så världslig och förströdd;
jag har så mycket annat att tänka på» — och hon suckade
djupt.
Det samma gjorde jag, ty jag kände mig också ganska
världslig. Efter en stunds tystnad sade jag; »Antag, att Herren
Kristus verkligen skulle komma till denna julhelg, och att det allmänt
kungjordes att han skulle komma i morgon!
»Jag tror», sade min hustru, »att det då skulle bli mycken
oro bland våra store män, våra lagstiftare och stadsfullmäktige,
och mycken rådplägning om huru man skulle värdigt mottaga
Herren Kristus.»
»Kanske», svarade jag, »skulle han förkasta de rikas och
mäktigas hyllning; kanske skulle våra stora, grant eklärerade kyrkor
förgäfves öppna sina portar för honom.»
»Ack», sade min hustru allvarligt, »om jag trodde, att våra
penningar skulle skilja oss från honom, så ville jag lämna allt,
allt, blott jag måtte få se honom med frid och höra honom till.»
Hon talade af hjärtats djup, och för ett ögonblick strålade
hennes anlete af hänförelse.
»Du skall få se honom», sade jag, »och de penningar, som
vi på ett ord af honom villigt och gärna lämna, de skola icke
skilja oss från honom. Men ’det är icke blott penningarna, som
utgöra vår fara. Att slippa världens smälek, att behålla vår
’sociala ställning’, våra partivänners och våra världssinnade barns
bifall — detta och mycket dylikt, fruktar jag, äro några af våra
största faror.»
Följande natt förvandlades de tankar, som under dagen
sysselsatt mig, till en dröm. Jag tyckte mig vandra omkring på
gatorna och vara medveten om, att någonting utomordentligt skulle
hända, men jag visste ej riktigt hvad det var. Alla människor
talade därom, de flesta i hviskande ton och med betydelsefulla
blickar. Det rådde en högtidlig stillhet rundt omkring mig.
Små grupper af män och kvinnor stodo här och där och talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
