Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne af Arvid Rydén - »Han kommer i morgon»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon räckte honom med en bedjande blick sin hand; han stötte
den häftigt tillbaka.
»Ser du dessa», sade nu ängeln högtidligt till mig; »mellan
honom och henne är befäst ett stort svalg! Dessa två ha under
åratal bott tillsammans i samma hus, men med det stora svalget
mellan sig. Hon kan icke gå med honom, han kan icke komma
till henne. I morgon skall hon med outsäglig fröjd möta Herren
Kristus i skyn; han skall ropa till bergen att falla öfver honom
— icke därför att Kristus hatar honom, utan därför att han icke
vill, icke kan älska Kristus.»
Och ängeln förde mig med sig på ett annat ställe. Vi stodo
nu i ett litet lågt vindsrum, upplyst af en liten dålig lampa. Ack,
huru torftigt allt omkring oss såg ut! En söndrig stol, ett
ran-kigt bord, en halmbädd i ett hörn, där tre halfnakna små barn
kröpo tillsammans för att hålla hvarandra varma. De stackars små!
Deras lemmar voro stela af köld, och andedräkten syntes tydligt
i den kalla luften, när de talade med hvarandra. »När mor
kommer, få vi varm soppa», sade en. >Men jag fryser så rysligt»,
sade en annan liten, som låg ytterst. »Lägg dig då i midten,
så skola vi värma dig», sade den äldste. »Mor löfvade att elda åt
oss, när hon kom igen, om hon bara får sin betalning af den
elake herrn.» — »Hvad den mannen är hård», sade en yngre
gosse, »han ger inte mamma några pengar, annat än då han är
alldeles tvungen att göra det.»
Just nu öppnades dörren, och en blek utmärglad kvinna kom
in. Hon lade ifrån sig ett par små paket och skyndade till
barnens bädd, i det hon med glädjestrålande ansikte utropade: »Barn,
barn, han kommer i morgon! Jesus kommer!» Och såsom de
små ungarna i ett fågelbo sträckte de små barnen upp sina
hufvuden, slogo armarna om moderns hals och trodde med ens den
fröjdfulla nyheten. Herren hade varit deras moders ende vän
under långa tider af nöd, hunger och köld, och de tviflade ej på
hans ankomst. »Ack, mamma, då tar han oss till sig, gör han
inte det?» — »Jo visst, mina kära små barn», sade hon leende: ’Han
skall samla lammen i sin famn och bära dem i sitt sköte’.»
Så förde mig ängeln till ett annat hus. Där satt en
högättad man med sin älskliga hustru, sina barn och sina tjänare
omkring sig. Mannen läste ur den heliga boken skildringen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
