Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne af Arvid Rydén - »Han kommer i morgon»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tandet af alla de konstskatter, som omgåfvo honom. Han
torkade svetten från sin panna och sade: »Jag vet ej huru du
känner det det, Annie; men mig gläder icke denna nyhet. Den gör
slut på alla mina affärer, på allt som jag förstår och intresserar
mig för.»
»Ack, John», utropade den unga kvinnan och försökte att
resa sig upp, »huru kan du säga så? Är icke han dyrbarare än
alla skatter?» Och då hon talade, såg jag öfver hennes hufvud
ett darrande sken, likt det som lyste kring ängelns panna.
»Det må så vara, men jag är ändå alls icke glad. Jag må så
gärna säga det rent ut\ jag längtar icke efter detta möte! Jag
önskar, att han ville uppskjuta sin ankomst ännu en tid. Jag
har just nu för händer några ypperliga och vinstgifvande affärer,
som skulle inbringa mig otroligt. Om jag blott finge först
af-sluta dessa, så kunde han ju sedan komma. — Hvad kan han
väl fordra af mig? Jag skulle vilja betala, jag vet ej hvad —jag
skulle gifva många tusentals kronor till barnhem, missionsanstalter
eller hvad han hville, blott han läte mig vara i ro ännu en tid.
Ja, jag skulle om några år kunna gifva honom en million, och
det gjorde jag gärna för att slippa morgondagen!»
»Men är icke han vår bäste vän?»
»Bäste vän?» svarade mannen till hälften förvånad, till
hälften förargad, »Annie, jag förstår icke hvarför du ständigt talar
om hans kärlek, om vår synd, om frälsning, frid, världsförsakelse
och sådant där. Du vet mycket väl, att jag icke tycker om att
tala i dessa ämnen. Man har ingen nytta däraf; jag förstår dem
icke, och folk stöter sig därpå. Jag önskade, att man sluppe
tänka på sådant!»
Hon såg på honom med en blick full af medlidande. »Kan
jag icke komma dig på andra tankar i dessa stycken?» frågade
hon hjärtligt.
»Nej, det kan du icke. Se här», tilläde han och pekade på
en hög med papper, »här har jag obligationer till ett värde af
flera hundra tusen! I afton äro de mina, i morgon äro de
värdelösa, och hvad har jag då? Tycker du väl, att jag då kan vara
glad? Jag skulle vilja gifva hälften, ja, jag skulle nära på vilja
gifva allt sammans, om han blott icke komme på trettio år ännu.»
— Han gick förstämd fram och åter i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
