Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om bönhörelser - 3. Bedja och ej tröttas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra känslor af på en gång glädje och blygsel kan
man lätt föreställa sig. Fru von T. bröt under
glädjetårar det så länge efterlängtade brefvet. Af dess
innehåll meddelade hon, att hennes man en dag före slaget
vid Königsgrätz lätt sårad hade fallit i österrikarnes
händer och blifvit förd till fästningen Olmiitz, där han
ännu satt fången. Han hade skrifvit flera bref, hvilka
alla måste ha förkommit. I sin oro öfver att icke
bekomma svar med underrättelse från de sina, hade han
såsom en särskild gunst utbedt sig att det nu anlända
brefvet skulle få medfölja en kurir, hvilken med
extratåg denna afton hade ankommit till staden. Kaptenen
var fullkomligt återställd från sitt lätta sår och hade
fått löfte om att vid första tillfälle bli utväxlad mot
någon fången österrikisk officer. Han hoppades därför
att snart åter vara bland de sina, som han
uppmanade till daglig bön för honom och till dagligt
tack för den bevarande nåd Gud låtit honom
vederfaras.
Och lof och pris blef det denna afton. Pastor Meyer
höll sedan aftonandakt och talade öfver Davids n6:de
psalm. Och i allas ögon stodo glädjetårar i djup känsla
af de orden: ”Det är mig ljuft, att Herren hörer min
bön. Huru skall jag vedergälla Herren alla de
välgärningar, som han mig gör!”
W ad ström, Ur minnet ock dagboken,
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
