Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man får och mister vänner - 1. Major A.’s berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syndens värld uppnår ingenting mänskligt, icke ens
vänskapen, sitt ideal. Ingen fader, ingen make, ingen
broder eller vän är fullkomligt hvad han borde vara;
men icke har man därför rätt att vägra dem det namn,
som dem tillkommer. Äfven skröpliga vänner kunna
vara sanna vänner — åtminstone till en tid. Men det
måste dock alla medgifva, att några fullt pålitliga
vänner icke finnas här på jorden. Äfven den bästa, den
mest bepröfvade vänskap kan — när Gud återtager sin
gåfva eller tillstäder ”ovännen” att förgifta den —
inom några dagar, ja ögonblick, vara krossad eller
åtminstone så afkyld, att den aldrig mer blir hvad den
varit.
Nu föreslog någon, att en hvar ibland oss skulle
omtala, huru han förlorat någon vän, som han under
längre eller kortare tid ansett vara redligt trofast.
Efter någon tvekan antogs detta förslag med det villkor,
att man endast skulle nämna förnamn eller initialer.
1. Major A.’s berättelse.
Det har redan påpekats, att bibeln i de nyss anförda
orden använder ewtals- och icke //<?rtalsformen.
Jag-skulle dock under min ungdomstid vida hellre ha velat
nämna dem i pluralis. Ty jag ägde då en hel mängd
vänner, på hvilka jag ansåg mig kunna lita. Särskildt
var det två, som jag trodde mig aldrig skola förlora.
Allt ifrån vår barndom, under skoltiden och
Karlbergsåren hade jag pröfvat deras vänskap, och den hade
alltid väl bestått hvarje prof.
Men det kom en tid, då jag fick erfara, att ”äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
