Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man får och mister vänner - 2. Doktor B.’s berättelse - 3. Kyrkoh. C.’s erfarenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men nu inser du lätt”, sade L., ”hvarför det icke
mer kunde mellan oss förblifva så som förr.”
Jag stod länge alldeles förstummad. Något dylikt
hade jag aldrig ens kunnat tänka mig. Ty det bref,
som professor X. hade visat, var falskt. Om X. själf
skrifvit det falska brefvet, eller om han varit bedragen
af någon annan, det skall först evigheten uppenbara.
När jag nu sade detta för L. och uppmanade
honom att genast följa mig till rektor Z. för att få
visshet därom, då var det L.’s tur att bli så häpen och
förlägen, att det nästan gjorde mig ondt om honom.
Vi gingo till rektor Z., som högeligen förvånad
bekräftade, att han aldrig mottagit något dylikt bref från
mig, och att den däruti ”bekända” tilldragelsen inom
skolan aldrig ägt rum.
L. var nu, som han sade, ”nära att mista
förståndet”. Genast från början hvarken kunde eller ville
han misstro min bestämda försäkran; men å andra
sidan förmådde han icke ännu fullt tro, att ett så uselt
svek kunnat begås mot mig. — Men när han hos
rektor Z. fått förvissning därom, föll den eljes så lugne
L. mig om halsen och grät af harm och blygsel. Han
hade dyrt fått plikta för sin lättrogenhet. På hans:
”Kan du förlåta mig?” följde naturligtvis mitt
ärliga ja.
Vårt umgänge återupptogs; men — den forna
vänskapen ville icke mer fullt komma åter.
3. Kyrkoherden C.’s erfarenhet.
Min skildring är helt kort och enkel, på långt när
ej så intressant som våra andra vänners. Men kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
