Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Uppsala 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
predikan för dagen. Gud gifve, att de orden alltid stode
lefvande i mitt och allas hjärtan!
Det är fröjdande att se, huru tacksamt evangelium
mot-tages af de »andligen fattiga» och »elända», då man dagligen
med smärta måste finna huru det af de flesta, så väl fattiga
som rika, förbises och föraktas.
Ett prof på detta förakt för evangelium rönte V.
Johnson i dag, då han på f. m. yttrade några ord till en
arbetskarl, som strax före gudstjänstens början lagade sig till att
hugga ved för majorskan G:s räkning. J:n sade: »Tror han
ej, min vän, att det vore mera välsignelse med att nu på
hvilodagen gå att höra Guds ord, än att under gudstjänsten
hålla på med arbete?» Karlen svarade: »För min huggning
förtjänar jag i dag minst en riksdaler och tolf skilling; men
hvad får jag för det jag hör Guds ord eller tittar på en
präst? Inte ett rundstycke! Gå herrn i kyrkan, om han
har lust, och låt mig sköta mig själf; det angår hvarken
herrn eller någon annan hvad jag gör, när jag ärligt
förtjänar mitt bröd ...»
I aftonbetraktelsen för i dag står: »Somliga äro kallade
att förhärliga Gud genom verkande, andra genom lidande:
bådadera är nåd. Men störst är att förhärliga Gud genom
både arbetet och lidandet.» — Hvilketdera skall blifva min
kallelse? Ske, o Fader, din goda, heliga och nådefulla vilja!
Jan. 2. Häfugt yrväder, präktigt »före». •—•
Förmiddagen ute på nyårsvisiter, en innehållslös gammal vana,
hvars uraktlåtande dock ännu skulle gifva många gamla
vördnadsvärda människor anstöt, anses »opassande» och tagas
såsom en verklig ohöflighet.
E. m. hos fru Arndz, där många vänner voro bjudna.
Rudin höll bibelförklaring öfver Ebreerbrefvets i3:de kapitel.
Han framföll den broderliga kärlekens vikt och välsignelse,
särskildt det oförtröttade deltagandet för »dem som lida
bedröfvelse»; vidare något om girighetens fara, och tryggheten
af att i allt få lita på Gud, som icke skall öfvergifva eller
förgäta oss. Så en förmaning att icke för »ny och
främmande lärdom» förgäta hvad vi hört af våra gamle lärare,
som sagt oss Guds ord. »Du minnes väl, hvad som en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
