Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Uppsala 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi läste först »Guds baras helgade vandel» af G.
Jan-zon; »kort, men godt». Sedan läste Roos en predikan af
H. Schartau, också mycket god, men betydligt längre.
Därefter vidtog ett i sanning uppbyggligt samtal om det lästa.
Huru olika sådana eftersamtal kunna vara! Stundom kunna
högmodiga, »starka» och »skarptungade» personer förstöra
hvarje godt intryck genom småaktig kritik af det nyss lästa,
eller också kan samtalet öfvergå till hvardagligt småprat om
heliga ting. Men ofta kan eftersamtalet blifva till stor
upp-byggelse och stadfästande af det redan hörda, så att dettas
lärdomar för hela lifvet inskärpas i ens hjärta, minne och
öfvertygelse. Så skedde denna gång. »Guds ande var å
färde» i rikt mått, och jag är viss att, om jag än lefde i 50
år till, skall jag aldrig glömma denna stund. Särskildt fäste
sig i mitt hjärta ett yttrande af Rudin: »Det är blott en,
som gått sitt lidande till mötes med o för bundna ögon,
nämligen Jesus. När Herren Kristus gick till Getsemane och
till korset, visste han »hvad honom öfvergå skulle». Men
för oss är äfven den allra närmaste framtiden fördold; vi
veta icke med visshet, hvad som skall ske oss om några
timmar. Vi gå vår väg framåt »med förbundna ögon»,
endast ledda af Guds hand. Stundom försöka vi att kunna
likasom lyfta på bindeln, men det går icke. Och hvilken nåd,
att vi icke kunna detta. Ty då skulle vissheten om
stundande stora jordiska sorger eller fröjder göra oss odugliga
för vårt dagliga arbete. Men Herren vet allt och har lofvat:
’Såsom din dag blir, skall du ock få nåd att bära den.’ —■
Och målet, det stora saliga målet, står i Guds ord så klart
lofvadt åt Guds vänner, att den vissheten kan uppehålla dem
i äfven den hårdaste nöd.
Jan. /j. »Tjugondag Knut! Dansa julen ut!» Så hette det
fordom, då man i julen egentligen mest såg det glädjeämnet,
som hette: kalaser, baler, nöjen! •— Men numera vilja vi
ingalunda »hafva julen ut»; nej, tvärtom må vi, såsom vi det få,
»hafva jul hela året om». Det behöfva vi och, såsom sagdt,
det få vi.
Till aftonen voro vi bjudna pä afskedsbjudning hos
majorskan Gripenwaldt . . . Under supen inkommo tre ut-
IVads trovi, Ur minnet och dagboken. I, 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
