Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Uppsala 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädda gossar som, för att få några slantar, sjöngo en
slagdänga om Jesus — under tanklöst skrål och under en del
gästers ännu tanklösare skratt. Det skar oss i hjärtat att
höra återlösta människor skratta åt en sång om deras ende
frälsare! — Efter sången föreslogo några, att man skulle
»dansa julen ut». Men den glada, vänliga värdinnan, som
eljest visst icke skulle sagt nej till ett sådant förslag, gjordé
nu afseende på känslorna och åsikterna hos en del af sina
gäster samt vände samtalet på annat ämne.*
På e. m. fick bref från Henschen, som skildrade något
af lifvet vid riksdagen i Stockholm. Han berättade om
grosshandlaren Schwans »champagnefrukostar», middagar och
supe’er, om kompromiss- (det är f n. på svenska: det
ömsesidiga mut-) systemet, om riksdagsbrödernas bravorop, m. m.
Må Herren af nåd bevara honom, att icke allt detta beröm
och »världens vänskap» blir hans andliga människas
undergång och drager öfver honom »Guds ovänskap»! (Jak. 4: 4.)
Jan. 16. En tvist med min gamle vän och broder L.
Dovertie om »skadan af bibelförklaringars hållande». Hans
och mina åsikter, som förr voro ganska öfverensstämmande,
äro numera så skilda som öster från väster. Han påstod,
att bibelförklaringar vore en »nyhet» som ingen af den
gamla goda tidens präster gillat; de hade redan varit kyrkan
till stor skada, och i framtiden skulle de för visso vålla
kyrkans undergång. Han slutade med dessa ord: »Jag
instämmer fullkomligt i den duktige och kloke biskop Brasks
ord: ’Bättre, att Paulus varit bränder, än af hvar man
känder. ’ Du skall få se, att den dag kommer, då — våra
lutherska biskopar skola förstå den gamle katolikens ord
och önska sig tillbaka till den katolska tidens förhållanden.»
* I en af sina senare sångsamlingar sjunger skalden C. D. af
Wirsén sålunda: . . . »Vid tjugond’ dag Knut — blir julen dansad
högtidligen ut. . . Då dansa ock änglarne med i dansen — och fläta i
döende julhälgsglansen — åt hvarje barn, som, ej fått den re’n •—■ en kedja,
hvit som en liljas sken ... de fläta där in det heliga barn » . . .
När den sången en dag upplästes för den gamle, vördnadsvärde
generaldirektör Magnus Huss, yttrade den fromme åldringen: iMen huru
kan dansen en så kraftig verkan åstadkomma?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
