Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt rykte och skyller därför utan tvekan på den andre,
äfven om hon borde veta med sig, att det varit hon som
gifvit första anledningen. Min öfvertygelse är, att det finnes
flere män som förförts af kvinnor, än tvärtom. Ty, som
jag sade, äfven en lättsinnig man vågar ytterst sällan
förolämpa en fullt aktningsvärd kvinna. Och hvad särskildt
angår våra tjänande systrar, så ha de i denna väg aldrig
erfarit något, som skulle kunna rubba den väl öfvervägda
åsikt jag nu uttalat.»
Febr. iy. På aftonen mellan kl. 7—9 uppe på Ev.
Alliansens sammanträde. Lika uppbyggligt som förra mötet
var, lika tråkigt var detta. Ty i stället för samtal om sådant
som kan förena Guds troende barn, talades i kväll blott
om sådant som måste söndra. Ett skönt bref från Gotland
upplästes; eljest talades mest om religionsfrihet och om
»olyckan i att ha en statskyrka». Särskildt var baron Stefan
Creutz mycket ifrig mot vår kyrka. Men då kunde Rosenius
icke längre vara tyst, såsom han hade ämnat, utan begärde
ordet för att visa statskyrkans betydelse för vårt folk i sin
helhet. Han slutade med dessa ord: »Mina bröder! Vi skulle
i kärlek här uppbygga oss på vår gemensamma allra heligaste
tro. Men i stället ha i afton de flesta talarna blott haft
att yttra saker, som måst såra och bedröfva oss lutheraner.
Hvad skulle mina baptistiska bröder säga, om vi lutheraner
på ett Evang. Alliansens möte togo oss för att söka bevisa
vederdopets okristlighet, religionsfrihetens faror eller något
dylikt. Vi hvarken kunna eller vilja tvinga någon att i allt
tänka lika med oss; men om här skall vara allians och
brödrakärlek, så kan väl denna icke visa sig däruti, att
den ena delen af oss oupphörligt ger den andra
’kindpustar’. En sådan, eller två, kunna vi väl tåligt bära, efter
Herrens ord. Men jag kan ingenstädes i skriften finna, att
Herren vill att vi, där vi äga frihet att gå, skola lungt taga
emot huru många som helst. Och allra minst kan jag i
skriften finna, att Herren vill att vi bröder skola gifva
hvar-andra kindpustar.» — Dessa ord hjälpte bra. Samtalet blef
sedan mycket bättre, rmen den första misstämningen ville
icke helt vika. Och ehuru de allra flesta, äfven bland bap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
