Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, ända till dess jag vid middagsbordet kom att se på
Agata. När jag då såg, huru skrattet rykte i hennes
mungipor och glittrade i hennes ögon, förmådde jag icke längre
hålla löjet tillbaka. Herr A. tystnade då för ett ögonblick,
pekade på mig och frågade helt högtidligt: »Är den där herrn
en tyskP» Nu kunde ingen längre hålla sig allvarsam. Agata
och barnen skrattade högljudt; själfve R. drog på munnen
och sade: »Hvarför frågar herr A. så?» Nu tog A. på sig
en genomkomisk ’förnäm’ min och svarade; »Jo, därför att
det finns så många tyska konstförvanter i Sverige. Det sade
mig general Löwenhielm, när jag senast var på middag hos
honom.» •— Rosenius försökte flera gånger att bringa å
bane något allvarligare ämne, men förgäfves. En gång då
A. sade något om det pågående kriget mellan västmakterna
och Ryssland, svarade Rosenius: »Ja, när allt är så osäkert,
så må man väl hålla fast, att lyckligt är ’det riket, som icke
bäfva kan’.» Arsenius, som icke fattade bibelcitatet och att
R. åsyftade Kristi rike, inföll genast: A la bonheur! Visst
är Ryssland mäktigt, men nog kan det’ väl bäfva; ja, jag
påstår att den här gången får det duktigt med stryk.» —
På e. m., när Rosenius gått, fick fru R. en skarp läxa af
herr A., att »en värdinna icke får skratta åt sina gäster».
Hon medgaf detta, dock tilläggande: »Men då få icke heller
gästerna sätta henne på så hårda prof, som magister Arsenius
gjort i dag!»
April 2. På f. m. i Adolf Fredriks kyrka och hörde
Jan-zon. Det var en förträfflig predikan. Bland annat fäste jag
mig särskildt i dag vid dessa två tankar: i. När du talar
vid en oomvänd om hans själ, så tag icke på dig den där
dryga ’öfverlägsna’ lärareminen, utan ställ dig på samma
ståndpunkt som han; kom ihåg, att du själf en gång, kanske
för icke länge sedan, var lika blind som den, hvilkens ögon
du nu vill att Gud skall öppna. 2. Säg honom, att om han
ock nu ej anser sig behöfva dina ord och dina råd, så kan
dock den tid komma, då han skulle vilja gifva allt för att få
höra dem. Bed honom därför att, om han det kan, gömma
de orden till dess.
Efter predikans slut följde jag några vänner upp till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
