Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STocKHomTi854-
34i
den kunna tänka sig en Paulus, en Polykarpus, en S:t
Fran-ciscus, en Luther, en Johan Arndt eller Spener såsom
’ledamot i andliga ståndet’ af någon kejserlig eller kunglig
riddareorden? För ’världs-andliga’ präster passar det kanske; men
för Guds världs/orsakande tjänare, verkliga Kristi lärjungar
och bärare af hans kors, passar det för visso icke.»
April 11. För omkring en vecka sedan fick jag af miss
Anna Erskine en engelsk skrift, som hon sade vara
författad af Englands n. v. främste metodistbiskop. I den skriften
uppmanas hvarje sann kristen att i en bok uppteckna å
ena sidan de synder han för hvar dag hos sig varseblifvit,
i tankar, ord eller gärningar, samt å andra sidan allt
verkligt, obesmittadt godt, som han under samma tid sagt
eller gjort.
Jag beslöt att följa detta råd och har nu under en veckas
tid sökt ärligt anteckna allt dylikt. Men resultatet har
blifvit nästan hopplöst. Ty medan jag för hvarje dag fått
fullt på debet-sidan, har jag ännu icke kunnat få någonting
alls på den andra sidan. Ty så snart jag ärligt pröfvade,
om icke något syndigt, vare sig själfbehag, halfsanning,
egennytta eller något annat slag af själfviskhet vidllådat de
ord eller handlingar, som jag möjligen skulle kunnat
anteckna såsom »goda», så fann jag alltid vid dem så mycken
brist, att jag icke med godt samvete kunde kalla dem rent
verkligt goda. De högra sidorna i min »själfbetygsbok»
stodo därför sorgligt tomma, under det de vänstra
öfver-flödade — visserligen icke af några grofva yttre synder,
men dess mer af försummelse-synder och brist på sann kristen
kärlek.
Men ändtligen i dag trodde jag mig ha funnit en god
gärning att kunna anteckna. I n:o 81 Kungsbacken bor
en mycket fattig skomakare, vid namn Wetterlund. Till
denne hade jag en gång kommit, då han var sjuk och hade
behof af någon andlig tröst. Jag hade sedermera flera
gånger besökt honom och allt mer lärt känna honom såsom
ärlig »sökare efter Guds rike». När jag i dag i stor brådska
skyndade förbi hans port, fick jag en ingifvelse att gå dit
in på några ögonblick. Den ’ingifvelsen’ var för visso af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
