Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill. Förblif blott i honom; grenen skall då bära frukt i
sin tid, till ’vinträdets’ och till ’rensarens’ ära. Förbida
Herren! Det kommer allt för den, som funnit vägen, och
som icke går bort igen.» — Sedan uppmanade han de
troende att »vandra värdigt evangelium» och icke gifva
världen rättmätiga anledningar till anfall, hvilket mycket kan
skada evangelii sak. »När I för Herrens skull varden
be-ljugna och försmädade, det är nåd inför Gud; men om I
liden för onda gärningars skull, det gifver dubbel smärta.»
Maj 11. Vid middagstiden kom L. Rudensköld och bad
mig följa sig till en i lungsot obotlig sjuk man, en smed,
som tyckte sig icke vara någon syndare, utan sade sig ha
lefvat fromt »allt ifrån sin ungdom». Och han tilläde: » Om
jag än har syndat i ett och annat, så äro ni, som tro er
vara heliga, lika stora syndastackare som jag.» Däruti gai
jag honom rätt; men sade, att vi just för de?i orsaken flytt
till Kristus, låtit omvända oss från synden och nu i tron hålla
oss till honom. »Kristus!» utropade han då, »hvad behöfs
lian? Jag tror på Guds kärlek; det är nog.» — Jag läste
för honom Joh. 3:dje kapitel.
På e. m. i engelska kapellet, där Elmblad talade öfver
ps. 103. Han framhöll en liknelse om en man, som hade
fått en af konungen undertecknad fullmakt på ett ämbete,
som han om någon tid skulle få tillträda. I början gjorde
honom den fullmakten ofta stor glädje, som dock småningom
afmattades genom vanans makt. Men en dag påstodo några
hans fiender, att hela hans fröjd varit falsk: det var en helt
annan och icke han, som skulle få det ämbetet. Full af oro
och ångest skyndade mannen hem för att se efter, om han
läst orätt i konungens fullmakt. Men se — där stod
uttryckligen konungens löfte, med konungens namn och sigill. Nu
blef han åter lycklig och viss igen, och såg sedan hvarje
dag på sin fullmakt för att förblifva viss. — Tillämpningen
göre enhvar på sig!
Maj 12. Besökte ånyo den lungsiktige smeden. Han
var i dag missnöjd och häftig och anhöll »att få dö i fred,
ostörd af sekterister». Jag försäkrade honom, jag var lika
visst en lutheran som han själf, samt frågade om jag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
