Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom finge läsa Es. 53/dje kap. Därtill samtyckte han.
Under det jag höll på därmed, inrusade en hans svåger,
som utropade: »Ut med er, fördömde läsarepräst! Kan ni
då inte unna en hederlig karl att få dö i fred?» Jag fick
nåd att förblifva lugn, men ropade till Herren i mitt inre,
samt fortsatte att läsa till kapitlets slut. Under läsningens
lopp mildrades de båda männens sinnen, så att de sade
mig tämligen vänligt farväl, och den sjuke räckte mig
handen när jag gick.
På e. m. bref från baron J. Alströmer, som kallat mig
att blifva lärare för hans trenne söner. Baronen återkommer
ej hit förr än i augusti. Detta vållar, att jag blir ledig hela
sommaren. Men — om man lämnar sig i Guds hand och
vill stå till hans förfogande, så leder han alltid »händelsernas
gång», så att man kommer just dit man skall komma.
Hvarhän skall han leda mig denna sommar?
Maj 13. I Väktaren i dag lästes en uppsats om
»Baptismens utsikter inom Sverige». I densamma anföres ett
yttrande af Veuillot i en nyligen skrifven uppsats i den
katolska tidningen l’Univers. Veuillot säger: »Jag beklagar
djupt, att icke Huss blef bränd långt tidigare än som skedde,
och att icke Luther fick samma död som hann .... »Det var
en stor olycka, när den världsliga makten undandrog sig
att hjälpa kyrkan att utrota kättare. Mot sådana finnes intet
annat medel än bålet, svärdet eller repet.» •— Gud vare
tackad, att vår dyre lärofader och Kristi rena evangelium,
som af honom åter bragtes i ljuset, icke kunde nås af de
katolska prästernas händer. Men om kyrkligt hat vore
dödande — o, huru många trogna kristna skulle icke då ännu
i dag blifva martyrer!
Maj 15. På aftonen bjuden till regementspastor Dahlfelt
(bibliotekarie hos kronprinsen), hvilkens fru är en
ungdomsvän till min mor. En »icke-god» afton! Värden själf var
en världspräst i fullaste mening, ovanligt världslig, ja frivol
i sina yttranden. Att komma i något kristligt samspråk
med honom var omöjligt; dock samtalade vi något i
kyrkliga frågor. Han höll styft på »kyrkan», försvarade
konventikelplakatet, förkastade all pietism såsom blott »skadande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
