Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan» o. s. v. Hans fru och dotter tycktes däremot
kraftigt kallade af Guds förekommande nåd, men rädda att
bekänna hvad de innerst trodde. Bland de öfriga gästerna
var en major N—r, som länge och med synbart intresse
samtalade med mig om Guds rikes ting.
Maj 17. Tidningarna ha i dag innehållit
öfverläggnings-ämnen för det blifvande Prästsällskapsmötet. Bland dem
var ett, som frapperade mig, nämligen detta: »Måste
nödvändigt, genom flera eller färre afvikelser från allmänt gällande
kyrkoordning, den rätta andens enhet gå förlorad, eller
med-gifver friheten i Kristus en större skiljaktighet i yttre ting?»
På den frågan ger redan Augsb. Bekännelsens 7: de artikel
ett fullt afgörande svar. Men — huru många år eller år-
tionden skola ej förgå innan våra präster, om ens tiågofisin,
lära sig tillämpningen af den artikeln i vår förnämsta
symboliska bok?
Maj 18. På aftonen följde Rosenius till ångbåten. Han
for på en missionsresa till Jönköping och »det mörkaste
Småland». Ja, midt i ett ’kristet’ land finnas ännu hela trakter,
där folket är så försjunket i otro, vidskepelse, dryckenskap
och andlig försoffning, att man med fullaste rätt kan tala
om en »mission» bland dem. Gud gifve Rosenius
välsignelse och framgång äfven på denna färd! Genom
vittnesbörd af landsortsbröder vet jag, att dessa Rosenii
missionsresor under de föregående åren burit mycken frukt å de
orter han besökt.
Maj ig. E. m. for ut till Djurgården för att där, långt
inne i skogen, få under några timmar vara ensam och ostörd
af besökande. På ditfärden såg jag bland de andra
passagerarna en mörklagad man med svarta, blixtrande ögon och
med röd fez på hufvudet. Jag frågade hvem det var, och
fick till svar: Bruce Bey — den så mycket omtalade
magne-tisören och, såsom man säger, store äfventyraren. Hans
utseende var helt enkelt »demoniskt», och jag har om
honom hört de vidunderligaste historier. Hvad är sant däraf?
(Jag anade då icke, att jag innan årets slut skulle komma
i mycken beröring med den manen, genom Klingbergs och
fröken Bruce.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
