Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtal, läsning och bön. En dyrbar, för oss båda
oförgätlig afton. Äfven Beskow, som hittills studerat till att blifva
läkare, känner nu kallelse att varda präst.
Maj. 21. Råkade Feltström, Johnson, Rudin, Steinmetz
m. fl. bröder och vänner. En härlig dag! När återseendet
af trosbröder redan på jorden kan förnimmas så skönt, tänk,
hvad det då skall blifva »där hemma», där vi alla skola
vara utan synd och där således ingenting skall störa den
fulla harmonien mellan evighetssyskonen.
På aftonen, under bönen, fick jag full visshet om att
jag skall blifva Guds ords tjänare. Nu är saken afgjord,
och all tvekan förbi. »I ditt namn!» Då vill och skall Du
stå den i sig själf oduglige och svage bi, så att allt må väl
fulländas till din ära! Amen.
Maj. 22. Min 2 3:dje födelsedag! Kl. 8 på morgonen
foro fru B—w, Fritz Beskow och jag åter tillbaka till
Stockholm. -— E. m. uppe hos fru Rosenius, som hade fått ett
dyrbart bref från sin make.
Major Stjernefelt hade berättat Elmblads äfventyr med
en kapten på gästgifvargården i Småland. Kaptenen hade
kommit för sent, sedan alla hästarna voro slut. Först ville
han med sin myndighet tvinga E. (som han icke kände,
men som han såg vara »bara en präst») att till honom
lämna sina båda nyss anlända hästar. Men då E. vägrade
att gifva efter för hans maktspråk, slutade saken så, att
kaptenen fick åka med E. till nästa gästgifvargård. Under
vägen ville kaptenen (som icke var särdeles »klyftig» men
som trodde att E. likasom de flesta präster var en läsarflende)
uppbygga denne med historier om allt ondt, som läsarna
hade gjort. »Särskildt», sade han, »finnes det i Stockholm
en lektor, som heter Elmblad; den karlen lär vara den
värste af dem, en riktig skojare på allt sätt.» -—• »Hvad
har den mannen då gjort?» frågade E., som nu fann
situationen både rolig och pikant. — »Jo, han sitter och läser
i bibeln från morgon till kväll, och så beder han så långa
böner, att en karl hinner äta ett helt middagsmål medan
han håller på; och så gör han så många till läsare, att, om
han far hållas, blir väl snart hela Stockholm tokigt.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
