Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det där är ju alltsammans förskräckliga ting», sade E.
»men icke kan han väl precis kallas ’skojare’ för sådant.»
— »Nej, det förstås», svarade kaptenen; »men han gör
ännu värre saker. Han försöker skicka af bref med
begagnade frimärken på; han har förfört tre oskyldiga flickor här
i Småland och väl ett halft dussin i Stockholm; och så har
han försökt egga folket till uppror, och mycket mer.»*
»Ja, det sista är sant», svarade nu Elmblad med
allvar i sin röst; »han har försökt att egga folk till uppror
mot ’denna världens furste’, mot honom som håller
människorna bundna i syndens bojor. Men sin jordiska konung
vördar och älskar han af hjärtat, och historierna om
frimärkena och de förförda flickorna äro ren lögn.» — När
E. yttrade desssa sista ord med något höjd stämma, tittade
kaptenen helt häpet på honom och sade: »Känner pastorn
den där Elmblad personligen och tycker kanske om honom?
— »Ja, nog känner jag honom, utan att dock tycka om
honom; tvärtom. Men icke kan jag tigande höra honom
beljugas; dä anser jag det vara min rätt och plikt att taga
hans försvar.» — »Kanske herrarna äro släkt?» frågade
kaptenen. — »Ja, så nära som möjligt, ty jag är lektor
Elmblad», svarade E. — Nu blef kaptenen alldeles
förvirrad och började utgjuta sig i förklaringar och ursäkter.
Men E. afbröt honom helt vänligt och sade: »Inga
förklaringar behöfvas; ty sådant här är jag så van vid, att det
icke mer känns så särdeles bittert, när jag hör mig beljugas.
Det är något, som alla äkta Jesuslärjungar i alla tider ha
fått genomgå, ett af de oundvikliga teknen på alla dem som
bära ’Kristi kors’, emedan de bekänna hans namn.» Därpå
följde ett långt och allvarligt samtal, som slutade med att
* Dessa historier om E. voro den tiden allmänt spridda och troddes
af dem, som gärna tro hvad ondt som helst, som säges om Guds folk
(»de skola säga allt ondt om eder, ljugande för min skull»). Ännu
1859, då jag första gången kom till komminister Beckman i Klara,
berättade denne för mig nästan ordagrant samma saker om Elmblad;
endast siffertalen voro något olika. Lika /ö^whistorier ha sedan offentligt
utspridts om många andra präster, t. ex. pastorerna K. Palmberg, J.
Rosenius, E. Schröderheim m. fl, Men de ha alla tystnat efter någon tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
