Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändighet för Sverige. Han höll på i nära timme,
men ingen blef trött; utan när han slutade, sade man med
saknad: »Hvarför sluta så snart? Håll på ännu längre!»
Sådan är makten hos dem, hos hvilka både hjärtats och
hufvudet snille finnas förenade.
Ja, säkert skall tillståndet inom vår kyrka blifva
oändligt mycket bättre, om vi få ett kyrkomöte, där de bästa,
de lifaktigaste och mognaste af vårt lands lefvande kristna
samlas till bön och rådslag. Hvilken upplifvande och
eldande kraft skall ej utgå från ett sådant möte! Dess
inflytande skall blifva vårt gamla, kära Sverige till oändlig
välsignelse! *
Juni 16. Fröken Sofie Hermansson hade en gång ett
yttrande, hvilken till en hörjan föreföll mig som en fullkomlig
paradox: »Det är icke blott dårarna som äro ’tokiga’, utan
alla människor äro, mer eller mindre, partiellt galna.» Men
när jag sedan sammanställde hennes ord med Kristi utsaga
i Mark. 7: 22, samt med hvad jag flere gånger iakttagit
hos eljest mycket förståndiga människor, så har jag begynt
tänka, att det i hennes yttrande låg mer af sanning än de
flesta vilja tro. Han eller hon har ten skruf lös», säger
man rätt ofta. Jag fruktar, att detta är mera allmänt, än
man vanligen vill antaga. Eller huru skall man eljest kunna
förklara, hvad jag i dag varit vittne till, nämligen huru en
allmänt aktad, älsklig och bildad fru, af fullkomligt obefogad
svartsjuka, i raseri kallade sin man; » äktenskapsbry tare,
skurk, usling» samt sedan i vredesmod öfvergaf hem och
barn, hellre än att höra hans förklaring af den händelse,
som gifvit en skenbar, men ytterligt svag och ogrundad,
anledning till hennes våldsamma svartsjuka.
Ett exempel till på denna »partiella galenskap» kommer
jag just nu ihåg; hundrade andra voro lätt att finna.
Hos Rosenius bodde för ett par år sedan en man af
tysk härkomst, W—e, som R. på en väns förbön af kristlig
barmhärtighet för en tid gaf hem och uppehälle, mot det
* Den benägne läsaren torde erinra sig, att detta skref 1854 af
en 23-årig ung man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
