Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att W—e »hjälpte tilll med hvad han kunde»; och detta var
»mindre än litet». Denne W—e var icke blott lat och
okunnig, utan därtill frånstötande ful och tölpig i sitt sätt. Nå
ja, detta senare var ju intet kataktärsfel, men dock
obehagligt. Alla tyckte, att det var synd om den stackars
mannen ; och om någon borde anses vara fri från högmod, så
var det väl W—e. Ty hvad hade väl han att kunna
högmodas öfver! Åh jo, när man hos sig vill finna något till
egenkärlekens näring, så finner man alltid något. En är
stolt öfver hvad han är, en annan öfver hvad han icke är.
En morgon, när Rosenius tidigt trädde ut i förmaket,
fann han där W—e, som stod framför väggspegeln,
betraktande sid själf med den mest förnöjda uppsyn, under den
lifligaste mimik och ifrikt gestikulerande med armarna. Han
var så upptagen häraf, att han icke märkte Rosenii inträde
i rummet, utan fortsatte sitt minspel, ända till dess R.
utbrast: »Hvad betyder väl det här?» Vid denna fråga vände
sig W—e hastigt om, blef varse R. och syntes för ett
ögonblick litet förlägen. Men snart återtog hans anlete sitt mest
belåtna uttryck, och han sade: »Säg, tycker inte magister
R., att jag är ovanligt lik Luther? Det ha många sagt mig,
och det tycker jag äfven själf!»
Hvad R. svarade minns jag icke; men själfva händelsen
gaf en bekräftelse åt fröken Hermanssons åsikt.
Juni ij. Religionsfrihetsmötet i Engelska kyrkan. Baron
Creutz var ordförande. De förnämsta talarna voro H. B.
Hammar, Karl Bergman, Rudin, Åkerlund och v. Zweigbergk.
Rudin var hänförande vältalig för religionsfriheten; men några
af hans argument föreföllo nästan paradoxa, såsom t. ex. att
»Gud införde religionsfrihet redan i paradiset, då han tillät
satan att också komma dit in och framställa sina lögner». —
Kyrkoherden Hammar svarade på detta så skarpt, att jag
nästan blef missnöjd med honom, för min vän Rudins skull.
Han sade bl. a.: »Herr Rudin har talat dels på skämt,
dels på allvar, dels ock så, att man knappt kan afgöra, om
hans ord varit skämt eller allvar». Och så gaf han Rudin
en väldig »uppsträckning». Jag har börjat förundras öfver
att män, som i det dagliga lifvet äro de mest humana och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
