Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonen Ottos födelsedag. Bland gästerna var äfven
kyrkoherden Lindsten samt två andra präster. Jag såsom
informator i huset blef anmodad att »hålla sällskap och vara
treflig». Hvad kunde och borde jag göra för att i någon
mån tillmötesgå denna önskan?
Jo, jag fick en idé, gick upp på mitt rum efter en
ovanligt intressant missionsberättelse af den berömde Merle
d’Aubigné, ur hvilken jag föreläste det mest liffulla kapitlet.
I början tyckte man, att det lästa var »riktigt vackert»;
men när jag efter en liten stund gjorde ett uppehåll för att
begära ett glas vatten, började man allmänt tala om andra
ämnen, så att jag ej ansåg det »löna mödan» fortsätta,
hvilket ej heller af någon begärdes.
Kyrkoherden Lindsten var en mycket vänlig man, som
bad mig att nästa söndag predika aftonsången i
Ladugårds-kyrkan, ifall pastor primarius före fredagen lämnat sitt venia.
På aftonen promenerade vi till Rosendal, där
konungen gaf supé. Fyra musikkårer spelade, och de kungliga
visade sig på balkongen för folket, som lifligt hälsade dem
med hurrarop. När prinsessan Eugénie skulle med sin
näsduk vifta åt några af henne kända damer, som stodo ett
stycke ifrån oss, tappade hon näsduken, hvilken jag upptog
och sedan lämnade åt en hofherre, som skyndat ned efter
den samma. Prinsessan tackade mig genom en vänlig
böjning på hufvudet.
(När jag flera år senare blef presenterad för
prinsessan, erinrade hon sig ännu denna lilla händelse.)
Juli 5. Uppe hos biskop Annerstedt och begärde venia
inom Södertörn (man hade nämligen bedt mig predika i
Brännkyrka). Biskopen var särdeles förbindlig och lämnade
mig utan minsta tvekan det önskade tillståndsbeviset. Från
honom gick jag åter till d:r Pettersson, som i dag var
alldeles omstämd och sade, att någon inlaga till konsistorium
alls icke behöfdes, hvarefter han utan vidare gaf mig venia.
Före middagen en botanisk exkursion till
Valdemars-udden med min lärjunge Axel K. Vi mötte på vägen Bruce
Bey, som hälsade på oss och skarpt fixerade mig. Jag kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
