Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så bittert hatad af de skriftlärde och fariséerna?» Vi kommo
öfverens om, att orsakerna därtill voro flera och af olika
art. Först och främst var Jesus själfva kärleken och
sanningen, och de skriftlärde kände genast vid sammanträffandet,
att i honom bodde en annan ande än i dem. Sådant
väckte deras ovilja. Till en tid hoppades de dock, att
Jesus skulle inse, att för vinnandet af kyrklig framgång var
det honom nödvändigt att stå väl hos de kyrkligt
maktägande. Men då han icke tycktes förstå detta, utan fri
och oberoende af kyrkliga myndigheter gick den väg hans
Fader visade honom, då växte deras ovilja till fiendskap.
De började »söka något, som de kunde anklaga honom för»
(Luk. i r: 54). Och snart funno de mer än de vågat hoppas.
Herren Jesus, som »gick omkring, görande väl och hjälpande
alla», förkunnade Guds vilja och råd; men på »fädernas
stadgar» aktade han föga. Icke så, som om han ville
gifva någon anstöt; tvärtom (se orden i Matt. 17; 27). Men
när de mänskliga stadgarna stodo i vägen för den himmelska
kärlekens verk, visade han, att »människosonen var herre
till och med öfver sabbaten». Så fick han heta »sabbats
brytare». Judarnas stränga kyrkliga föreskrifter (t. ex. om
tvagningar af krukor, käril och händer) åsidosattes ofta af
Jesus och hans lärjungar. Likaså de judekyrkliga
ordningarna om flera slags fastande. Däraf fick Jesus heta »en
frossare och vindrinkare». — Judarna afskydde »publikaner
och syndare» samt framför allt samaritanerna, den tidens
»separatister». Visst hade judarna Guds rena ord, och
samariterna ett uppblandadt sämre; men Jesus, som »undfick
publikaner och syndare och åt med dem», umgicks äfven
vänligt med samariterna och stannade två hela dagar bland
dem. (Joh. 4.) Detta var någonting gräsligt för de
skriftlärde, så att de sade till honom: »Du är en samarit
(separatist) och hafver djäfvulen!» Tänk, hvart kyrkligt partisinne
och fanatism kan leda! Själfva Herren Jesus undgick icke
beskyllningar för »okyrklighet», därför att han, ehuru trogen
mot sin Faders ord och lära, dock kunde älska och visa
vänlighet äfven mot samariter!
Men nästan värst af allt hvad Herren Jesus gjorde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
