Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste för alla fariséer det ha varit, som omtalas i Luk. 8:
i—3. Det heter där, att Jesus »vandrade omkring i städer
och byar, och de tolf med honom; därtill ock några kvinnor,
som han hade gjort helbrägda — nämligen Maria, som
kallas Magdalena, och Johanna, Kusas’ hustru, och Susanna,
och många andra, som tjänte honom af sina ägodelan. Då
man känner judarnas ofantligt stränga åsikter om mäns och
kvinnors inbördes sätt att umgås (lärjungarna »förundrade
sig», att Jesus satt och talade vid den samaritiska kvinnan,
Joh. 4), kan man lätt fatta, hvad de skriftlärde och de
fariséer skulle känna och säga, när de hörde huru Herren
Jesus »vandrade omkring med några kvinnor, de där tjänte
honom af sina ägodelar». De ansågo sig nu ha full rätt
att både förakta, hata och motstå honom. Och de förde
honom slutligen till döden. Men eftervärlden dömer
annorlunda än de!
Juli 14. På aftonen ett allvarligt samtal med »dumma
Mina», en af värdshusflickorna här, en vacker 19-årig flicka
med godt och blygsamt sätt, men mycket enfaldig, hvarför
hon ock af kamraterna fått det namn »dumma Mina», med
hvilket hon nu af alla här omnämnes. Hon hade af en
herre i staden, en kassör på ett af de större
grosshandels-husen, blifvit förledd att i sitt förvar mottaga och gömma
en af honom försnillad penningsumma. Nu i afton kom
en polisgevaldiger, som sade, att allt var upptäckt, den där
kassören häktad, och att Mina nu också skulle arresteras.
Men på herr Klingbergs borgen slapp hon nu. Dock skall
hon i morgon upp i polisen, ock då lär hon ej slippa.
När detta blef bekant, började genast alla hennes
kamrater att vända henne ryggen, håna henne o. s. v. Flickan
grät och var olycklig, så att jag bad Gud om nåd att kunna
gifva henne de?i rätta trösten. Jag talade till henne allvarligt
men vänligt om Gud, mot hvilkens bud hon syndat, och
om Jesus, som försonat äfven hennes synder, samt bad
henne fly till honom för att ej blifva helt nedtryckt i
för-därfvets afgrund. Hon var mycket gripen, tackade mig
innerligt för min vänlighet och löfvade att söka Herren,
medan han är nära. Hon sade: »Om ej Gud hjälper mig,
WudstrÖvi) Ur minnet ock dagboken. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
