Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom några år — det anse Rosenius, Posse och de flesta jag
talat vid — skola hundratalen af dem, som vända vår kyrka
ryggen, bli till tusental. Det hade blott behöfts litet kärlek,
vishet och tillmötesgående från prästernas sida, så hade de
allra flesta af dessa 103 stannat kvar inom sin barndoms
kyrka. Men när »kårandan» får makt med präster, så säga
de likasom en del jurister: Fiat justitia et pereat mun dus!
Må blott kyrko-ordningen upprätthållas, så må sedan lifvet
kväfvas och kyrkan sprängas!
På e. m. samtal med Bruce Bey, som för närvarande
magnetiskt behandlar M. Klingberg.
Juli 16. Till middag hos fröken Storckenfelt, tillsammans
med prosten Linnarsson från Falköping. Jag kom en stund
före honom. Fröken S — t var då djupt bedröfvad ; men jag
hade nyss förut fått så mycket godt ur en betraktelse af
R—s, att jag kunde »hugsvala andra med den hugsvalelse
som Gud gifvit». Hon blef åter glad i Herren, och när
prosten L. kom, kunde vår middag försiggå under gladt
uppbyggligt »bordsamtal».
På e. m. predikade aftonsången i Katarina, min andra
offentliga predikan . . . Huru stort och dyrbart är det icke
att få för återlösta människor förkunna Kristus och
»syndernas förlåtelse i hans namn» ! . . .
På aftonen voro min mor, L. Dahlstrand, G. B—w., P.
Kraft och några andra vänner hos mig. En i allo dyrbar
och fridfull dag!
Inga bekymmer tröttade sinnet,
glad var den säd som såddes åt minnet!
Juli 17. På morgonen kom herr H—r (en af de äldre
uppassarna å värdshuset-) och bad att få låna den bok, ur
hvilken jag vid bjudningen den 4:de hade läst; ty han hade
hört sägas, att det skulle varit en bra bok. Han fick den,
och detta gaf uppslag till ett samtal, som gaf mig
förhoppning för hans själ. Men — huru skall det då gå med
hans plats? Dock, för den saken sörjer Gud; jag behöfver
ej ha »omsorg för morgondagen», hvarken för egen eller
andras del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
