Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång fa predika i Lofö församling; men ärkebiskopen hade
vägrat, utan att uppgifva något skäl.
L:n C. talade ock med sorg om den ytliga kristendomen
hos några unga damer, som han nyligen varit tillsammans
med. De hade sagt, att det var »så roligt» att höra goda
predikningar och »så roligt» att vara ute med världen.
Han fruktade därför, att deras kristendom var blott »en
rolighet», ett slags ny sport, en pikant omväxling med de
andra nöjena i världen, att deras sinnen vore utan djup
och utan allvar. Jag blef helt bestört öfver hans ord och
hoppades att han denna gång såg allt för mycket »i svart».
Eljest går det dem icke väl.
Däremot gaf han följande omdöme och fröken S—d:
»Allvarlig, men vänlig och angenäm; glad, men aldrig
»uppsluppen och munter»; älskvärd utan koketteri; intelligent
och intressant, men utan anspråk; samt först och sist: en
trosvarm kristen, som icke döljer sin kristendom, men
bekänner utan ostentation, enkelt och kärleksfult, såsom hela
hennes person är.»
Augusti i. Man har sagt mig, att jag borde höra
Johannes Palmqvist, pröfva allt och »behålla det goda».
Därför gick jag i dag på aftonen och hörde honom i bönsalen
vid Köpmangatan. Ett skönt vittnesbörd! Väl kan jag
icke gilla hans åsikt om dopet, den han dock i dag icke
vidrörde (han är baptist). Men för hvar gång jag ser och
sammanträffar med den mannen, liksom nu då jag hörde honom
predika, måste jag tänka: han liknar verkligen Johannes,
»den lärjungen som Jesus älskade». Ty kärlek, sann helig,
himmelsk kärlek framlyser ur hela hans väsen och alla hans
ord. O, att Gud gåfve mig och mina trosbröder, särskildt
alla troende präster, vilja och förmåga att i detta afseende
taga föredöme af denne lekman.
När det var slut och vi skulle gå, hade i förstugan och
utanför på gatan samlat sig en hop karlar och halfvuxna
pojkar, som med smutsiga ord och närgångna åtbörder
groft förolämpade de baptistiska kvinnorna. Ett par
poliser stodo ute på gatan och blott skrattade däråt. Men
då kom en ståtlig, välklädd herre utför trappan; han grep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
