Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två af de värsta fridstörarne, en med hvardera armen,
kastade ut dem på gatan och sade: »Skäms ni inte, ’kristna’
män, att bära er så åt! Den som förolämpar ett enda
fruntimmer till, skall få sig ett grundligt kok stryk!» Detta
var ett språk, som råheten förstod i och då nu äfven
poliserna upphörde att skratta, men i sakta mak närmade sig,
blefvo karlarne och pojkarne genast stilla.
Augusti 4. Uppe på Ev. Alliansens möte. Först talade
pastor Smedberg, riktigt och bra, men denna gång tort och
»utan smörjelse». Efter honom bad d:r Melander; sedan
talade pastor Aug. Åkerlund, kapten Berger och Karl
Möl-tersvärd, allesammans varmt och upplifvande. •—■ Ett bret
från Rosenius meddelades, i hvilket han beviljade en till
honom sänd begäran, att hans sal vid Johannis Östra
kyrkogata skall under hans frånvaro upplåtas till
allianssammankomster onsdags-, lördags- och söndagsaftnar vid hvilka
skall tillgå så, som Fjellstedt föreslår i sin uppsats »Om
bönesammankomster» i senaste n:r af Bibelvännen, med
bibelläsning, korta betraktelser, sånger och mest bön.
Augusti 5. Första »sommarmötet» på Rosenii sal. Där
voro vi omkr. 30 vänner samlade. Wennersten började
med att uppläsa Fjellstedts artikel »Om
bönesammankomster» samt Davids 32:dra psalm, och tilläde sedan några
hjärtliga förmaningsord. Så sjöngs psalmen 66 i Sv.
psalmboken. Därefter talade jag omkr. 20 minuter öfver Hesek.
34:de kapitel och bad om Herrens välsignelse öfver dessa
möten. Sedan sjöngo vi »Jesu kärleks pris» ur Ahnfelts
sånger. Hvad den sången gick med kraft och kläm ur allas
våra hjärtan. Därefter talade Möllersvärd omkr. en kvart
samt bad för vår konung och hans hus. Så sjöngs: »Herre,
signe du och råde!»
Nu skedde en öfverraskning för oss alla. Den gamla,
fromma fru Kempe, som aldrig förr yttrat sig offentligt,
hade blifvit så gripen af ordet, sångens och andens kraft,
att hon icke kunde tiga: hennes öfverfulla hjärta måste
gifva sig luft. Hon reste sig och började bedja — en
gripande bön, som gick från hjärta till hjärta, och för visso
icke minst till Herrens — en bön för konung, kyrka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
