Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosterland, för våra unga söner och döttrar, att de måtte
bevaras åt Herren, samt för oss alla som voro här samlade,
att vi i sanning måtte, såsom de förste lärjungarna, blifva
»ett hjärta och en själ». Alla voro gripna.* — Till sist
bad jag Fader vår och välsignelsen. Så sjöngs: »Låt vår
lampas olja brinna» (Sv. ps. .426: 5), och så var detta
härliga möte slutadt. Men dess välsignelse är icke slut, utan
skall förblifva.
På hemvägen talade med L. D., som under tårar
bekände sig länge ha varit bunden såsom i en dvala af
sömn-aktighet och tröghet. Nu hade dock, med Guds makt, en
»sinnets förnyelse» skett.
Aug. 8. När jag på aftonen kom till Nybron för att
fara ut till Djurgården, landsteg just då ett sällskap muntra
herrar och damer, som kommo från Framnäs. Bland
damerna var en omkr. 20-årig dam med ett intelligent och
ädelt utseende, men som oupphörligt missbrukade Guds
namn. Jag hade på mig en skrift: »Hvarför nämner du
så ofta det namnet?» Efter bön till Herren, att den
skriften nu icke skulle blifva till förargelse utan till välsignelse,
nalkades jag damen, som stod något litet skild från de andra,
hälsade artigt och bad henne mottaga skriften.
Hon såg först förvånad ut, men tog sedan skriften helt
vänligt, gick fram till sitt sällskap och sade: »Den herrn
var bestämdt en läsare! — (År 1870, sexton år senare,
fick jag genom statsrådinan H. Wennerberg mottaga en
hjärtlig hälsning från majorskan L—d, med ett varmt tack
för den skriften. Hon hade läst den, kommit till besinning,
ånger och slutligen frid. Nu var hon en troende kristen
och hade genom A. Storckenfelt fått veta, hvem det var
som augustiaftonen 1854 räckte henne den första väckande
skriften. — Huru många gånger få vi icke anledning säga:
»Rik frukt af ringa frö!»)
* Kapten Berger, alliansens egentliga ledare, bad henne dock sedan
att icke göra om detta vid de följande mötena; ty ännu vore icke
den tid kommen, dä iedra söner och edra döttrar skola profetera».
Ännu skulle sådant lätt vålla anstöt och kunna skada Guds rikes sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
