Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slump’. Utan du ville blott få ett bibelspråk, som skulle
på ögonblicket borttaga den obehagliga känslan af
missbelåtenhet med dig själf, som du erfor efter din predikan.
Men den känslan var då en Guds andes tuktan, ’på det
att du icke skulle förhäfva dig’. Ty din predikan var
den gången verkligen god; det kan jag nu säga dig, och
det kan du nu tåla att höra, sedan Herren fått så där
grundligt förödmjuka dig. Icke ’afvände du folkets hjärta
från Herren’; tvärtom är jag viss, att du drog månget
hjärta till honom. Men tänk, huru förskräckligt om du
själf börjat tycka och tänka högt om dig, eller om du
själf-behagligt insöge giftet af förtjusta, oförståndiga åhörares
beröm. Det är på den vägen, som så mången lofvande
predikant ’lyktat i köttet’. Egensinne,
människobehagsam-het, högmod och världskärlek få då småningom allt mer
förstöra de begynta Guds verk i ens hjärta. Så går det
därhän att man kan »tappa anden», såsom Fjellstets
Johannes brukar kalla det; och af den lofvande unge prästen
blir då inom några år ’ett salt, som mist sin sälta’.
—-Därför, broder, är det tusenfaldt bättre att få äfven den
strängaste Guds andes tuktan än att ’öfvergifvas i ett vrångt
sinne’. Därifrån bevare Gud af nåd både mig och dig!»
Äfven rådde mig Rosenius att, då jag nu vore
förvissad om min kallelse att blifva präst, jag icke skulle längre
dröja med att fara till Uppsala för att taga mina examina.
Hvad angick min ställning hos baron Alströmer, så var han
fullt visst att denne, som var en trogen vän till vår kyrka,
gärna skulle se att jag blefve hennes tjänare, ju förr dess
hellre. »Han kan ganska lätt och snart få en ny
informator i sitt ställe; men du är redan så pass gammal, att du
icke har råd och rätt att längre förspilla tiden, innan du
sätter din hand till plogen.»
Nov. 8. I dag har jag besökt den katolske pastorn,
m:r Bernhard. Anledningen därtill var ganska egendomlig.
Jag hade under året tagit lektioner i franska språket för en
madame de Bonnal, en ungdomligt liflig fransyska och varm
katolik. Hon hade flere gånger uttryckt sin förvåning öfver
att en så ung man som jag icke var road att samtala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
