- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
394

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag fick upp Jer. 28: 15—17, så lydande: »Och profeten

Jeremia sade till den profeten Hanania: Hör dock, Hanania:
Herren hafver intet sändt dig, och du hafver åstadkommit
att detta folket förlitar sig på lögn. Därför säger Herren
alltså: Si, jag skall taga dig bort från jorden; i detta året
skall du dö, ty du hafver med ditt tal afvändt dem från
Herren. Och så blef den profeten Hanania död på det
samma året, i sjunde månaden.»

Dessa ord kunde icke vara ett »Herrens svar» på min
fråga, det insåg jag genast, sedan det första
känsloin-trycket af de förfärliga orden förgått. Ty hvilka och huru
stora brister det än funnits i min predikan i dag, så
vittnar dock Guds ande och mitt samvete, att jag med
densamma icke har »predikat lögn eller afvändt folkets hjärtan
från Herren». — Huruvida jag »2’ detta år skall dö» eller
icke, det far framtiden utvisa; jag lämnar mig helt i min
Herres händer. Men ett förstod jag genast: att man icke,
på det sätt jag i dag gjort, får framställa »förvetna frågor»
till Herren i hans ord. Därtill är oss bibeln förvisso icke
gifven, utan till frälsning.

Nov. 7. Till middag här i dag en löjtnant Henrik
Reutersköld, som ute i Schweiz blifvit bekant med baron
Alströmer. Denne löjtnant R. var en ovanligt sympatisk
naturmänniska, och han hade äfven starka dragningar af
Guds ande, så att han med varmt lefvande intresse
samtalade om kristliga förhållanden. Vi blefvo goda vänner,
och han sade sig nu önska samtala med mig, och sedan
öppna en brefväxling, särskildt om andliga ting.

På aftonen en stund uppe hos Rosenius, som hade varit
åhörare af min predikan i söndags. Han uppmuntrade mig
att blifva präst, samt gaf mig flera goda råd i afseende på
predikandet.

Jag omtalade för honom den läxa jag i söndags fick,
då jag ville i bibeln »slå upp» ett svar från Gud. Han
bekräftade då, hvad jag redan förut insett, näml. att sådant
oftast är att fresta Gud. »Du sökte då icke», sade R.,
»egentligen efter att få veta hvad Gud i verkligheten hade
att säga dig; ty sådant får man icke icke lära så där ’på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free