Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andlighetens banérförare, under det att de präster, som
skar-peligen opponera mot dessa nyss nämnda, skulle utgöra
representanter för den äkta kyrkliga andligheten! De varma
skulle då vara de talska, och de ljumma vara de äkta?
Månne också Herrens ord säger så?
Mars 14. Uppe hos ärkebiskopen och begärde venia för
ärkestiftet. Förra året nekade han mig det; nu fick jag
det utan den minsta invändning.
Mars 16. F. m. hörde passionspredikan af G. B—w i
Trefald.-kyrkan. »Att betrakta den för oss lidande och
korsfäste Kristus ger tidens enda sanna frid och evighetens
ostörda, saliga fröjd.» —På aftonen hos Henschens. Sonen
Johan bisattes då. Stilla ro öfver hela hemmet.
Beijer gaf i afton konsert på Gillesalen, men vi gingo
icke dit, fastän vi hade ämnat det. Kontrasten mellan det
stilla hemmet, med alla dess minnen af den hemgångne,
samt den bullrande Gillesalen med dess flärd hade blifvit
oss allt för stor. »Allting hafver sin tid.» Det man med
själsro och tacksägelse kan göra den ena dagen, kan vara
olidligt en annan gång.
Mars 20. Kl. 12 middagen samlades vi studentbröder
hos Henschens, jämte deras anförvanter och andra vänner,
för att följa Johan H. till grafvens sista hvila. En gripande
stund! — Modin yttrade vid grafven tyst till mig: »Nu
ville mången bland oss gärna byta lott med honom; men
lian vill icke byta med någon enda, icke ens med den bland
oss, som på jorden kommer att bli den lyckligaste och mest
ärade.» Sedan såg han sig omkring bland studenterna och
sade: »Hvem af oss skall det väl blifva? Kanske Beskow,
kanske Rudin? Ett är dock visst: icke blir det jag!» (Dessa
ord voro profetiska. Några månader därefter fick han följa
sin vän Johan Henschen till »det goda landet».)
På aftonen höll G. B:w en kraftig bibelförklaring hos
Wijnbladhs öfver Ps. 116. — När de öfriga gått, bad fru
W. mig stanna. Vi hade ett djupt allvarligt samtal om
skillnaden mellan sann och falsk bättring, mellan död och
lefvande tro. Hon liknar nu honom, som »såg folket gå
sågom trän».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
