Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det förra är ur en synpunkt bibliskt (se dock äfven Joh. 3:
16); men att kalla en människa i nådatiden »föremål för
Guds verksamma vrede», det låter icke väl försvara sig.
Föremålen för Guds »verksamma vrede» måste sökas på
annat håll. — Efter predikan gjorde V. Johnson, F—m,
M. B—e och jag en lång promenad utåt vägen till Flottsund.
Vi diskuterade då Björcks anförda uttryck, som jag ansåg
oriktigt. Johnson sökte väl försvara det, men erkände att
»orden kunde missförstås», samt sade sig i ödmjukhet skola
fråga prosten Björck därom.
Mars 27. Råkade V. J—n, som nu hade frågat prosten
Björck om uttrycket »Guds verksamma vrede». Prosten
hade helt vänligt svarat: »Herr W—m’s anmärkning var
befogad. Jag kände själf detsamma, då jag vid min
hemkomst ånyo genomsåg min predikan, och skall nästa gång
jag använder denna predikan förmildra det uttrycket.»
Apr. 4. Foro G. B—w och jag till Stockholm. Aftonen
på Bibelsällskapets årshögtid, där Olin talade bra. — Pastor
primarius uppläste en skrifven bön; papperslappen, som han
läste efter, höll han gömd i sin hatt, men tittade på den
litet emellan. »Kristendom ex officio.i>
Apr. 10. Aftonen på vårt månadsmöte, där Ahnfelt
talade öfver Mark. 16: 9—20 samt sjöng flera af sina
skönaste sånger. Lif, värme, hänförelse! Äfven manades till
verksam trohet såväl i den dagliga kallelsen som i missionen.
Apr. 12. På e. m. hos professor Huss, som undersökte
mitt bröst och föreskrif mig hvila från alltför strängt arbete;
»eljest skulle min hälsa inom kort vara bruten».
När Huss hade slutat själfva undersökningen och skulle
afgifva sitt utlåtande, stod han en lång stund tyst och såg
forskande djupt in i mina ögon. Jag uthärdade hans
pröfvande blick, ej blott med lugn utan ock med nöje. Ty där
låg i hans väsen och blick något så ädelt och upphöjdt, att
det kändes godt för hjärtat »bli utforskad» af en sådan man.
Jag tänkte på en amians ögon, som »pröfva hjärtan och
njurar». Och liksom man kan yppa allt för Honom,
såsom sin Frälsare och sin bäste vän, så kände jag i den
stunden, att Huss var en god man och en läkare som ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
