Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Folkets Röst», där G. B—w var groft anfallen såsom »en
fantast och läsare, hvilken, kanske utan att veta det, gick
katolicismens ärenden». Nu tyckes det bli G. B—w’s tur
att bära »evangelii smälek». Vid jultiden anföll en tidning
mig af samma orsak och med samma beskyllning; nu är det
G. B—w’s tur. Grefve Stackelberg lyckönskade oss hjärtligt
därtill, samt tilläde: »Samma vedermöda vederfares edra
bröder; nere på min trakt kallar man mig, både enskildt
och i tryck, för ’en dåre’. Men jag räknar det för en ära
att med Paulus få bekänna: »Vi äro dårar för Kristi skull. i>
Ty det som är dåraktigt och föraktadt för världen, det har
Gud utvalt, på det han skulle komma de ’visa’ och ’ädla’
på skam. i Kor. i: 26—-29.
Apr. 22. F. m. hörde Svedelius i Storkyrkan. Godt!
Bland annat sade han: »Herren låter icke sina barn svälta,
utan han spisar dem väl, fastän icke alltid med de rätter
vi tycka mest om. Månget bortskämdt barn vill icke äta
’hvardagsbröd’, utan vill i stället hafva ’sockerbröd’. Då
gifver Gud det så länge ’tårebröd’ till dess det lär sig att
åter tacksamt sätta värde på det gamla hvardagsbrödet.»
På middagen hörde Rosenius på »salen». Där var
bland andra äfven hoffröken Josefine Hamilton. När vi
kommo ned, stod en hofvagn utanför; och hela gränden
var full af undrande människor. — På aftonen hos B—w’s,
där man visade mig dagens nummer af »Söndagsbladet»,
i hvilket G. B — w åter igen var anfallen för sitt vittnesbörds
skull. Det är nog icke blott tillfällighet, att B. samtidigt
blifvit angripen i tv än ne tidningar; där står någon
’till-skyndare’ bakom. — Men ytterst står han, utan hvilkens
tillstädjelse »ej ett hår krökes på vårt hufvnd.» Och B.
har nu lärt sig att med David säga: »Herren har bjudit
Simei banna David», samt att instämma med sångaren:
sNär människor störa lyckan min,
de äro riset, men handen din!»
Apr. 23. Återvände till Uppsala. Reseäfventyr vid
Ro-tebro, där hästarna skenade. Herren hjälpte.
Apr. 27 och 2g. Båda dessa eftermiddagar voro vi ute
på Vallby hos Sparrmans, där Ahnfelt talade: första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
