Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver Rom. 6: 1—6, då han visade, att en troende kan
begå »äktenskapsbrott mot Kristus» ej blott med synden
och världen, utan äfven med lagen, om man »håller sig till»
lagen i stället för den rätte brudgummen, Kristus.
Sedan härliga sånger. Ahnfelt har icke någon ovanligt
vacker röst; och likväl förmår ingen så som han »sjunga
in evangelium» i åhörarnas hjärtan.
Maj 11, För några dagar sedan blef G. B. bestulen
på 40 rdr, som han hade förvarade i en låst byrålåda. Vi
hvarken ville eller ens kunde misstänka vår hyggliga
städerska, ehuru endast hon, utom vi, hade nyckeln till
rummet. Stölden anmäldes för stadsfiskalen. G. B. hade nästan
glömt bort hela saken, då stadsfiskalen efter trägna
spaningar i dag infann sig med den skyldige, en 15-årig »borstis»
hos våra kamrater ofvanpå, hvilken en gång sett hvar
städerskan plägade gömma vår dörrnyckel. Ynglingen hade
genast erkänt sitt brott och återlämnat allt, som icke redan
var förstördt på punsch, spel och andra »oskyldiga nöjen».
Han såg nu så nedstämd och ångrande ut, att då
stadsfiskalen frågade om G. yrkade ansvar, jag fällde en förbön
för honom. G. B. hade icke heller själf den minsta lust
till hans häktande med därpå följande straff och skam,
utan nöjde sig med hans ångerfulla löfte om bättring och
en skarp varning af stadsfiskalen. — Just som ynglingen
skulle gå, gaf han mig en lång, energisk blick, hvars
betydelse jag ej kunde klart förstå. Kanske innebar den
tacksamhet?*
Hela f. m. vimlade det på gatorna af studenter,
utklädda till vikingar, zigenare, Bellmansfigurer, turkar, negrer
o. s. v. Ty i dag börjar studentkarnevalen, i hvars upptåg
äfven vi fordom så lifligt deltogo, om vi ock drogo oss
* Ynglingen, hvilkens namn var L—11, återsåg jag tolf år
därefter vid Mösseberg, där han då var anställd som badaremästare.
Jag igenkände icke honom, som då hade vuxit upp till man. Men
han igenkände mig och tackade mig varmt för min förbön 1855> den
han sade sig aldrig ha glömt. Han bevisade ock genom en hel följd
af små tjänster, att hans tacksamhet var verklig, ej blott ord. Man
ser däraf, att ordspråket ej alltid har rätt: »Tacksamhet räcker icke
öfver fyra år.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
