- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
428

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. M—y hade för någon tid sedan genom nära
släktskapsförhållanden nödgats bevista en stor världslig bjudning
hos baron A—d. Där hade äfven den varmt kristlige grefve
Adolf Stackelberg varit närvarande och haft ett lärorikt
samtal med den bekante teologen Z. Grefve Stackelberg
hade därunder kommit att nämna något om sin stora brist
på sann kristlig kärlek, särskildt öfver svårigheten att alltid
kunna följa den för kött och blod vidunderliga maningen:
»Alsken edra ovänner/» — Doktor Z. hade svarat, att »om
en sann kristen förhölle sig rättfärdigt och visligt, så behöfde
han icke ha några ovänner», samt tillagt: »Jag har inga
fiender; mot mig ha männniskor städse visat förtroende,
vänlighet och tillmötesgående!» — Grefve S. frågade då helt
hjärtligt; »Men får då aldrig doktorn några fiender för
Herrens skull? Eller brukar icke doktorn bekänna Kristus
inför människorna?» —- Doktor Z. ryckte till, såg missnöjdt
besvärad ut och sade: »Naturligtvis gör jag alltid detta, när
det är tnin plikt och när det passar sig; men jag hör icke
till dem, som lida af ’andligt munväder’ och som därför
anse sig böra ’vittna’ i tid och otid.» — »Jag däremot»,
svarade grefve S., »tiger tyvärr så ofta, när jag ganska
klart inser, att jag äfven då borde vittna om Herren. Och
aposteln Paulus ålägger ju oss, alla Herrens tjänare, att
hålla på ’i tid och otid’. Känner icke doktorn ofta, huru
Kristi kärlek nog ville -’tvinga oss’ att förkunna ett
frälsningens ord för oomvända världsmänniskor? Eller kanske
doktorn aldrig är i sällskap med sådana?* Och om doktorn
då tiger, känner doktorn aldrig Guds Andes bestraffningar
för sådan tystnad? Ack, det är just den bristen på äkta
kristlig kärlek, som mest anklagar mig. Ty äfven jag ville,
efter köttet, gärna få behålla världens aktning och
tillgifvenhet. Och mitt kött vet ganska väl, att om jag blott begynner
tiga om Kristus, så skall äfven jag snart återfå människornas
gunst. Men det är just genom vittnandet om Kristus, man
förlorar denna; fastän världen alltid söker och finner andra
skäl att bemantla sin Kristusfiendskap med. Kanske till och

* D:r Z. var känd för att ofta taga »både helan och halfvan» samt
att i sällskap stundom gärna slå sig ned vid spelbordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free