Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vår närhet, men ungdomara läto icke störa sig. Rosenius
hörde en stund på, skakade sedan sitt hufvud och gick
ifrån dem. — Äfven Elmblad måtte ha märkt deras
fram-färd, ty i sin bibelförklaring öfver Jak. 3 talade han mycket
allvarligt om »tungans synder» i skvaller, klander och
förtal, som äro syndiga och vidriga hos alla, särskildt hos de
unga, hvilkas hjärtan man så gärna ville hoppas ännu vara
oförstörda af klandersjukans gift.
På hemvägen frågade jag Rosenius, om han hade gifvit
akt på de unga. Jo, det hade han, och tilläde följande:
»Märk noga, att i de hus där klander öfver andra utgör
föräldrarnas ’dagliga bröd’, där går denna synd såsom ett
släktdrag i arf till barn och barnbarn.» Han frågade, om jag
icke bland våra gemensamma bekanta märkt ett par familjer
till, utom denna, där den ständiga lusten att »hacka på
andra» utgör ett bestämdt kännetecken på samtliga
medlemmar af de släkterna. »Jag vill ej nämna deras namn,
ifall du ej själf kommit att gifva akt därpå», tilläde han.
»Jag har förmanat, varnat, bedt dem att styra sina tungor;
men ingenting hjälper. Likasom den oförbätterlige drinkaren
sjunker allt djupare i sin last, så sjunka dessa med hvart
år allt djupare i klandrets och bakdanteriets synd. Och
värst af allt är, att de märka det icke mer själfva, utan kunna
försäkra, att de ’nästan aldrig förtala någon’, ehuru de
dagligen göra så.» — Efter en stunds eftersinnande nämnde
jag familjerna A, B och C. — Rosenius svarade intet, men
han böjde på hufvudet och suckade.
(Nu ha öfver 40 år försvunnit sedan den aftonen. Och
jag har märt samma okufliga klanderbegär, samma skarpa
tunga hos de familjernas barn och barnbarn. Rosenii blick
var, såsom så ofta, äfven den gången profetisk, och han
fick sorgligt rätt i sin utsaga.)
Maj 28. F. m. uppe hos den sjuke P. U. Stenhammar,
som bad mig läsa för sig och bedja med honom. Jag har
sällan sett någon sjuk man så tålig, som S. då.
Maj 2g. Råkade Widestrands från Örebro. Sedan nere vid
Riddarholmen; mötte där M. Holst och E. Montgomery.
Följde den senare hem; dit kom äfven hoffröken Josef. Hamilton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
