Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rört oss. Magister Holmgren anklagade mig då för att ha
— »haft bort» löjtnant Åbergs lakan (han vågade icke nu
upprepa ordet »stulit»); därför vore det min plikt att
återskaffa detsamma. Men när d:r Lagberg tog mitt försvar,
frågande om magistern kunde bevisa sin anklagelse eller
inom sig själf ens verkligen trodde hvad han påbördade
mig, då slog man hastigt om med det verkliga klagomålet.
Både H. och de öfriga började nämligen utfara i högljudt
häftiga beskyllningar mot mig och Rudin, att vi vore
lag-biytare, som med våra konventiklar och andra läserifunder
redan hade »gjort flera badgäster tokiga», o. s. v.* De
fordrade därför, att d:r Lagberg skulle sammankalla
brunns-rätten (så kallades den tiden en nämnd, som utsågs att
bedöma badgästernas uppförande och som hade makt att,
när så ansågs nödigt, på längre eller kortare tid utestänga
personer från brunnen), för att rannsaka om vårt läseri och
döma oss till förvisning från brunnen. Lagberg yttrade nu
blott: »På sådana orimligheter ger jag icke svar»; hvarefter
han fattade min arm och gick, tagande mig med sig. —
På vägen därifrån uppmuntrade L. mig att icke lägga deras
fientlighet på sinnet. »Ty de kunna ingenting göra er»,
sade han, »utan endast visa sin vanmäktiga vrede, hvilken
i själfva verket är riktad mot det inre lif, som I hvarken
kunnen eller viljen fördölja.»
På e. m. lär magister H. inför en del andra personer
ha återupprepat sina ord om »det stulna lakanet», hvarvid
G. B—w varmt hade tagit mitt försvar.
På aftonen besök på lasarettet. Läste för de sjuka om
»den barmhärtige samariten», och omtalade för dem hvem
det är som den mannen förebildade.
* Efter ett par veckor visade det sig, att en af badtjänarna hade
förlagt löjtnant Å:s saknade lakan. Det fick dock nu tjäna som en
lämplig anledning för anfallet mot Rudin och mig. — Hvad den senare
beskyllningen angick, så hade verkligen en karl och två kvinnor bland
badgästerna blifvit hastigt sinnesrubbade; men därtill hade hvarken R.
eller jag gifvit anledning. Hos de två kvinnorna var orsaken hemliga
synder, som utpinat samvetet; hos mannen var det en stor
oförsiktighet vid duschning, då han låtit dén starka vattenstrålen träffa hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
