Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juni 30. Stor och glad öfverraskning: C. O. Rosenius
har kommit hit, på genomresa till Stensnäs. — Före
middagen gjorde vi en promenad tillsammans, under hvilken
jag äfven omtalade hvad som nyss händt, samt sade att jag
fann det hårdt att blifva så oförskyldt beljugen samt
utpekad som »en missgärningsman».
Då svarade R. både vänligt och allvarligt: »Käre
broder! Var du icke beredd på sådant? Visste du ej, hvad
Herren Kristus själf sagt oss, att människorna skola säga
allt ondt om oss för hans skull, men att han just. då kallar
oss ’saliga’! Det är ju eljest tid på, att du lär dig detta;
ty den här striden är blott ’en storm i ett vattenglas’ mot
hvad som framdeles skall möta dig, om Herren vill låta
dig lefva och verka som hans tjänare. Den bär gången
kan jag trösta dig med hvad d:r Lagberg nyss sade, då
han berättade mig detsamma som du nu; han sade
nämligen: ’Ingen tror detta förtal mot W—m.’ Men det skall
nog komma tider för dig, såsom för mig, då fienderna skola
finna andra och hvassare pilar att beskjuta oss med, än
den så klumpiga som magister H. nu användt. Och då
skola våra belackare få många, som till en tid tro det onda
man säger mot oss. »Lärjungen är icke öfver sin mästare.»
Men om du, liksom jag, skall få mycken fiendskap, så skola
vi ock vid lifvets slut komma att bekänna, det vi fått
obeskrifligt mycken kärlek, hundrafaldt mer än vi förtjänat.»
Jag kände mig tröstad af hans ord, men frågade: »Finnes
det då för en sann kristen intet medel att kunna undgå
världens fiendskap?»
Nu fick Rosenius sin allvarligaste min och sade med
djupt eftertryck: »Nej, icke om han förblifver en sann kristen,
som ärligt bekänner sin Herre och vill bära sitt kors
(världens smälek) i hans spår. Man skall då nog se våra goda
gärningar och kanske ’prisa Gud för dem’, men likväl
hatfullt klandra oss äfven för ringa fel, dem man ljugande
skall förstora. — Så, om en kristen står fast i sin
bekännelse. Men om han gifver efter för världens fordringar, då
skall han undgå dess fiendskap, äfven om han blir en ganska
bristfull människa. Ty det är icke egentligen våra fel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
