Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aug. 7. På morgonen afsked och afresa från
Stensnäs. »Gamle grefven» lade sin hand på mitt hufvud och
välsignade mig. Alla de öfriga togo det hjärtligaste, afsked.
Grefve Adolf följde mig ända till Skedshult. . .
Anlände till Söderköping på aftonen. Sade ännu en gång
farväl, till Lagberg, och gick sedan ombord på
Stockholms-ångbåten, där jag bl. a. råkade majorskan Gripenwaldt.
Aug. 8. Anlände till Stockholm. Fick där veta att fru
Hamberg, änka efter missionären Teodor Hamberg, aflidit
i Halmstad. — Vid årets början sade Rosenius en dag:
»Hvilka af oss eller af våra trossyskon skola under det/a
år gå in i evigheten?» Nu ha vi redan fått fem svar på
den frågan — fem af våra högt värderade vänner ha i tron
gått öfver gränsen och stå nu »för Lammets blods skull»
triumferande inför tronen.
Aug. 11. Ute vid Drottningholm. Vid ångbåtens afgång
föll en spotsk, elegant dam från landgången i sjön. Det
blef mycket besvär att få upp henne; och när hon kommit
upp — så hon såg ut! Det var i sanning »både ömkligt
och löjligt»! Om hon ej förut varit så spotsk, så skulle
säkert alla känt medlidande med henne; men nu drogo de
flesta på munnen, när hon gick öfver kajen för att gömma
sig, till dess man hunnit hämta en droska. — O, om
alla högmodiga, ’morska’ och ’strama’ damer eller herrar
nu förstode, hvilken ömklig figur just de en gång skola
göra, när evighetens ljus afrifver alla de »förgyllda
fikon-löf» med hvilka de här stoltserat och för sig själfva sökt
»skyla sin nakenhet», då skulle de i tid ödmjuka sig
och så räddas! — På ångbåten godt samtal med kapten
Cederwald och fröknarna Fleming, som äro mycket dragna
till Herren. Kapten G. v. Cedervald är särdeles sympatisk.
(Han blef längre fram en af mina bästa vänner.) Ångbåtens
roder gick sönder. Vi drefvo sedan i nära en kvarts timme,
innan det hann lagas, och voro nära att drifva på land.
»Rodret måste hålla — och lydas!»
Aug. 12. F. m. hörde Ternström i Enkhuset. En god
och kraftig predikan om vikten att komma djupare in i
både den själfkännedom som förödmjukar, och i den Kristus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
