Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig i famn och kysste mig. Det var en underlig, men
denna gång god känsla att omslutas af en mördares armar.
Mitt inre blef djupt gripet. Vi föllo på knä, och bägge två
tackade och prisade vi Gud, samt bådo honom nådigt stå
oss bi hvarje dag och hvarje stund af de få timmar som
nu återstå. Vi erforo båda en underbar Guds närhet.
Nov, g. Kl. x på middagen undfick Buhr i slottskyrkan
Herrens heliga nattvard. Han hade bedt, att jag skulle
sitta bredvid honom, hvilket jag ock gjorde. Han var
mycket rörd, och det var en djupt gripande stund.
Wessblad hade till skriftemålstext Pauli ord i Apg. 25: 11.
Vid själfva utdelandet var W. så gripen, att han gjorde
ett misstag: gaf Buhr först kalken, och sedan brödet*
Mycket folk var närvarande, bland dem alla
landshöfdingens anhöriga, ett par medlemmar af teologiska
fakulteten samt ganska många studenter.
Efteråt var jag hos Buhr i fängelset till öfver kl. 3.
Han nämnde då bl. a. att hans hustru och barn på f. m.
hade varit och tagit afsked af honom. Fångvaktmästaren
omtalade sedan, att Buhrs hustru varit ovanligt lugn, talat
med honom om deras får och grisar 0. d. Vid afskedet,
då Buhr varmt omfamnade henne och barnen, hade hon
sagt: »Gud gifve dig vackert väder i morgon, käre Erik,
då du skall göra din sista färd!»
* Inför Gud var detta i den stunden förvisso ej så svårt fel. Men
S., en »kyrklig polisbetjänt» från hufvudet till fotabjället, utbrast helt
förtörnad: »För detta borde han ställas till ansvar inför domkapitlet!»
Som en egendomlighet kan nämnas, att denna stränga ordningsmänniska
själf vid sin profpredikan i H. begick ett alldeles liknande fel, i det
han vid altaret, under en tillfällig förvirring, läste evangeliitexten före
gradualpsalmen, så att han i stället måste läsa episteltexten emellan
gradu-alen och predikstolpsalmen. Inför Gud utgjorde icke heller detta någon
skuld; men R. hade nog rätt, då han kallade det för en »Guds
nemesis» för alla de skarpa omdömen S. fält vid andras små brister mot
kyrklig ordning. S. kände detta sitt fel ganska djupt, ty hans stolthet
öfver att vara »en kyrklig ordningskarl af första klass» hade nu fått
en svår knäck. Men de som trodde, att han efter denna förödmjukelse
nu skulle bli mildare i sitt bedömande af andra, missräknade sig. S.
förblef efteråt ända till sin död samma skarpa rifjärn som förut; »älskad
och saknad af fä», skref R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
