Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På aftonen hade de troende studenterna ett enskildt
bönemöte, där den ene efter den andre bad för Buhr, särskildt
för morgondagen.
Nov. 10. En af de oförgätligaste dagar i min lefnad:
Buhrs afrättningsdag. (Se sid. 156—167.) Hans lekamen
hvilar nu på »hufvudskalleplatsen», hans själ i paradis!
Nov. 11. Väktaren för i går innehåller en uppsats med
rubriken: »Nytt våld i södra Sverige mot dem, som i still-
het sammankomma för att läsa Guds ord.» Uppsatsen, som
tydligen är skrifven af den verkligt gudfruktige
kyrkoherden i X., redogör för den förföljelse med slag,
stenkastning, okvädinsord m. m., för hvilket allt en lärare vid elt
högre läroverk varit utsatt, då han och en annan lekman på
kyrkoherdens uppmaning ett par söndagar förkunnat Guds
ord i dennes församlings skolhus. Uppsatsen slutar med de
orden: »Kan ett kyrkligt samhälle bestå, där sådant onäpst
får passera?» — Och icke blott onäpst, utan med
grann-pastorernas bifall och uppmuntran!
Nov. 13. Kompletteringstentamen i grekiska hos
adjunkten Linder, en afgjord läsarefiende samt magister Holmgrens
gode vän — den Holmgren, som i Söderköping så ofta
sökte förbittra mina dagar.
Linder var mycket försmädlig och kitslig, gaf mig de
svåraste styckena att öfversätta, samt gjorde mig idel
snärjande frågor. En obehaglig stund! — När tentamen var
slut, sade han sig icke vara belåten. Jag frågade då: »Är
jag alltså icke godkänd?» — »Det får herrn veta efter
examen», blef hans svar. Därpå satte han sig ned och skref
ett bref, som han tillsade mig att personligen öfverlämna till
dekanus i morgon bittida på dennes mottagningstid. När
jag då ånyo frågade, om jag vore godkänd eller icke,
svarade han blott med ett vidrigt leende: »Det får herrn nog
i sinom tid veta. Farväl!» Jag gick med en mycket tung
börda på mitt hjärta; ty på detta betyg beror ju, om en
hel termins arbete och kostnader äro förspillda eller ej.
Vid min hemkomst voro några bröder på besök hos
G. B—w. De frågade ifrigt och med deltagande, huru ten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
