Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacka för den seger han sedan vann, då England frigaf
alla slafvar i sina kolonier, m. m. Äfven gaf hon mig såsom
minne ett porträtt af K. B. W-—m.
Dec. 30. Mötte på Stora Vattugatan kapten Oskar
Wei-denhielm och löjtnant John Abiberg. »Icke långt ifrån
Guds rike.» (Båda dessa män blefvo sedermera, genom
Guds andes verkan på deras hjärtan, Herrens vänner och
då äfven mina. »Den högstes hand kan allting förvandla.»)
Till svar på mitt bref till B. E—g fick jag i dag ett
bref, som innehöll ett »helt knippe» af förträffliga tankar
och reflexioner. Några vill jag här afskrifva:
Kristendomens bildande förmåga visar sig både på hela folk och på
individer. Huru öfverlägsen i verklig bildning finner man
icke ofta en gudfruktig arbetare framför mången »fin herre»,
som kan skryta med större yttre bildning .... När jag
ser snygghet och renhet i de fattiges ringa bostäder,
känner jag en större njutning än af prakten i de rikas
palatser..... Om människor visste hvad det är att älska,
ja älska äfven dem som vi i mycket måste ogilla, så skulle
de finna det odrägligt att hata eller blott att vara kallsinniga.
För många är lifvet »tråkigt», endast därför att de icke
hittat på att till sina medmänniskors bästa använda de
krafter och tillgångar, som de fått af Herren och som de
en gång skola göra räkenskap för . . . . Allt godt är Herrens
gåfvor. Och Guds gåfvor och kallelser äro sådana, att han
dem icke ångrar. Skulle han då kunna upphöra att bevisa
nåd mot den, som behöfver och begär nåd, för Jesu skull
och i Jesu namn?»
Dec. 31. Benevolentias födelsedag. Guds frid för tid och
evighet! Tack för allt hvad du gjort och gifvit mig!
Rosenius yttrade i dag ett ord, som jag vill gömma.
»Det beror så föga på huru människor bedöma oss. Kanske
skola de en gång, om än icke nu, gifva oss sitt
erkännande. Men hvad hjälper det, ifall Herren förkastar oss
eller vårt verk! Och tvärtom: hvad betyder det, ifall
människorna förkasta oss, när dock Herren en gång erkänner
oss! Allt beror på huru Han bedömer oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
