Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- »Efterskrift»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Efterskrift.»
Då sista arken af mina »minnens» första del nu föreligga
färdiga att tagas i press, känner jag mig uppfordrad att,
innan detta sker, tillägga några slutord till denna del.
Arbetet med anteckningarnas utgifvande har varit mig
kärt och uppfriskande. Ty om det, enligt skaldens ord,
redan är ljuft att »påminna sig utståndna vedermödor»,
huru mycket mera dyrbart är det icke att i erinringen
genomgå och likasom ånyo upplefva de mångfaldiga
bevisen på Guds och människors godhet. Det är som om
dessa erfarenheter, när de skådas genom minnenas fjärrglas,
finge en till och med större klarhet och skönhet, än hvad
som varseblefs vid första upplefvandet. Herren vare tack
och lof för allt!
Detta mitt arbete har också beredt mig flera
öfverraskningar, af hvilka ett par här må omnämnas. Den första
var den, då jag började märka att bokens utrymme icke
skulle räcka till för ens hälften af hvad jag beräknat. Min
i de första årens dagböcker använda stil befanns så
sammanträngd och full af förkortningar, att den vid renskrifvandet
fyllde mer än dubbla antalet ark. Härigenom uppstod
nödvändigheten af att välja mellan de två alternativen:
antingen afsluta »minnenas» utgifvande med deras början,
eller ock utgifva ännu några delar till. Valet hade kanske
blifvit tveksamt nog, om icke mig beredts en annan
öfverraskning — och denna af angenämaste slag, som kom all
tvekan att försvinna.
När jag begynte utgifvandet af dessa
dagsboksanteckningar, skedde det visserligen under förhoppning att
arbetet skulle blifva välkommet för mina personliga vänner
från Rosenii tid och för andra kvarlefvande medkämpar från
50-talets dagar. Men på samma gång hade jag ju skäl att
befara, det dessa mina minnen skulle förefalla väl mycket
gammalmodiga för nutidens mera »avancerade» släkten. Till
min öfverraskning och glädje visade det sig likväl snart, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0497.html
