Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna och med särskildt afseende på vår svenska lutherska
kyrka. Om denna kyrkas förvärlsligande vore meningarna
delade, och detta härrörde till en del af missförstånd, då man
t. ex. kunde förstå ordet så, som innebure det att alla
medlemmarna skulle vara förvärldsligade. Hemställde huruvida
det icke i Sverige funnes något, som kallas för i> värld» i
bibelns och katekesens mening. Och hvar funnes då i Sverige
hela denna »värld», om icke just inom kyrkan, som ju
dock skulle vara »de heligas samfund». Om någon ville
säga, att världen i denna mening icke tillhörde kyrkan utan
det borgerliga samfundet, så hade tal. ingenting däremot;
då blefve endast fråga om, huru man skulle förmå denna värld
att lyssna till Guds ord. Talaren anställde sedan en
jämförelse mellan kyrkans och statens styrelseförfattning, såsom
bevis på att den förra i ett annat afseende kunde kallas
för-världsligad. Den föregående talaren hade förgätit, att
kyrkolagen själf innehåller hårda straffbestämmelser, och att det
drifvande motivet i den samma är alldeles lika med den
borgerliga lagens: »om någon bryter häremot, så gånge så
eller så». Jämförde prästbildningen och det prästerliga
be-fordringssättet med den juridiska bildningen och
befordrings-väsendet inom vårt land, anmärkande i förbigående
huru-ledes »stiftstidningen» i talarens landsort, så långt han kunde
minnas, icke meddelat en enda bit af andligt innehåll utan
endast idel kyrkliga och världsliga notiser. Fann af alla
dessa skäl, att Fosterlandstiftelsens kommitté haft rätt att kalla
vårt kyrkosamfund »förvärldsligadt»; men anmärkte,
hurule-des inom det samma dock funnes något, som »icke vore af
denna världen». Vår kyrka hade en bekännelse, som äfven
af icke-lutheraner erkändes såsom den bästa och och yppersta,
den hade ett rent Guds ord och rena sakrament. Detta vore
den gudomliga sidan i kyrkan. Men lika som ordet hade
icke blott en gudomlig, utan äfven en mänsklig sida, så förhölle
det sig äfven med kyrkan; och kyrkans mänsklig sida borde,
i likhet med ordets, lika litet under- som öfverskattas. Det
senare skedde, om man ville reformera kyrkan genom att
blott ändra dess yttre lagar; det förra om man förklarade,
att den yttre kyrkoförfattningen vore likgiltig och endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
